Open flow yoga med Birgitte Gorm Hansen – embodiment till 100%

Idag har jag tillbringat hela dagen vid Pranama Yoga, som är yogakollegorna och vännerna Satu och Maijas fina yoga studio. Trots att studion öppnade sina dörrar för inte så länge sen har Pranama redan blivit ett populärt mötesplats för alla yogisar som letar efter yogaklasser där embodiment är central.

Och en yogalärare som utvecklat en stil som verkligen präglas av embodiment är Birgitte Gorm Hansen, som kommit till Stockholm för att hålla sin fantastiska två dagars workshop i Open Yoga Flow.

Men låt mig först berätta lite mer om Birgitte.

Birgitte har en bakgrund som yogalärare i dynamisk yoga, en form av yoga som hon beskriver som kännetecknande av en “unik” linjering i varje slutposition. Hon berättar dock om hur hon redan från början strävat efter att gå ifrån denna “perfekta” alignment och anpassat asanas efter deltagarnas fysiska förutsättningar. Intresset att utforska kroppens egen intelligens och tron att kroppen egentligen intuitivt vet/känner det som är bäst för den, har alltid funnits hos denna skickliga lärare som jag är glad jag fick chansen att prata med idag.

Så skapade Birgitte så småningom sina klasser i Open Flow yoga där hon väver in modern kunskap om kroppens fascia (här och här och här kan du läsa mina tidigare inlägg om fascia) i yoga. Idén om att kroppen består av en stor mängd vattenbaserad vävnad som gör den fluid och dynamisk på insidan, är något som jag själv har som grund i mina egna klasser i Body Mind Flow så denna workshop var verkligen utvecklande för mig.

Under förmiddagens pass gick vi således genom en del teori om biotensegritet och fascians förmåga att vara mer eller mindre fluid beroende på hur vi rör oss (eller hur vi inte rör oss…) samt om hur en kropp som är frisk ur fascialt perspektiv behöver varierande rörelser.

Praktiskt utforskade vi rörelser som kanske inte förknippas med yoga i första hand men som flera av de mer experimentella och tvärvetenskapliga yogalärare utforskar mer och mer: vågformade rörelser (oscillations och undulations), studsande rörelser (bouncing) som hjälper att ladda om fascia, så att kroppen kan spara kinetisk energi i varje förflyttning,  och fluktuerande rörelser (fluctuations) där man för varje förflyttning låter den del av kroppen som känns tyngst leda rörelsen.

Under eftermiddagen jobbade vi vidare med de ovannämnda vågiga rörelser som vi nu använde i syfte att lugna nervsystemet innan mer traditionella liggande restorative positioner. Igen handlade det om att integrera ny forskning om kroppen med traditionell yoga. Och det är så häftigt!!!!

Imorgon fortsätter workshopen och har du lite tid och känner dig nyfiken, gå dit för att det är värt!

Kunskapen om kroppens fascia och dess egenskaper är framtiden i yoga, om du frågar mig 🙂