Bästa yogapositioner att börja praktisera med – finns de?

Det där inlägget är inspirerat av ett avsnitt av podcasten Yogaland som jag lyssnade på i morse på vägen in till universitetet. I sin konversation med Jason Crandell, berättade Andrea Ferretti, som håller i podcasten, om hur svårt det fortfarande kan vara för henne att inta Vrksasana eller trädets position, en asana som görs ofta även i nybörjarklasser och som betraktas som en av de mindre komplexa balanspositionerna.

Frågan som sen ställdes i podcasten var vilka positioner som kan betraktas som “lätta” att börja praktisera yoga med och är det så att dessa “lättare” positioner fortfarande ändå kan upplevas som svåra av vissa yogisar?

Jag tänker att det första att fundera på är om det ens finns universella lättare positioner som man skulle kunna råda ovana yogisar att börja med.

I min erfarenhet kan alla yogapositioner i princip vara svåra eller jobbiga för någon. Jag tänker att till och med barnens position som anser vara en mjuk och oproblematisk viloposition kan vara svår för vissa deltagare och till och med smärtsam för personer med känsliga knäled eller med en ryggproblematik. På samma sätt kan andra positioner som t ex framåtfällningar, som många av oss upplever som utmanande, vara superlätta för personer med medfödd stor flexibilitet.

Vill du förresten höra mer om stretching, rörlighet och flexibilitet kan du gärna också lyssna på senaste avsnittet av Vevve och Saras podcast Yoga 360°.

Alltså: olika kroppars anatomi och olika grundförutsättningar till rörelser innebär olika lätt eller svårt för olika positioner.

Man kan också fundera vidare på vilka asanor eller vilka rörelseförflyttningar man som yogalärare kan välja att lägga till, i en klass som riktas till mer ovana yogisar.  Om jag går igen till mina egna erfarenheter både som deltagare på andras klasser och som yogalärare är det inte ovanligt att klasserna inleds med någon variant av solhälsning. En solhälsning är en sekvens som innehåller de alla viktigaste rörelserna som våra leder kan göra, vilket innebär att vi, genom solhälsningarna, lätt kan värma upp hela kroppen.

Men om du tänker på hur en solhälsning är uppbyggd och reflekterar över dess många olika positioner inklusive Utthita Uttanasana, utfall, Chaturanga dandasana (djup planka), kobra (Bhujangasana)/uppåtgående hunden (Urdhva mukha svanasana) och nedåtgående hunden (Adho mukha svanasana), kanske kommer du också fram till slutsatsen att dessa positioner kan vara svåra eller utmanande på ett eller annat sätt. Jag skulle vilja påstå att vi alla kämpar lite med både det ena och det andra. Vissa av oss behöver jobba upp axelstyrka, andra behöver förbättra rörligheten i ryggen mm mm.

Det jag själv brukar göra på mina Hatha basic klasser är att låta solhälsningar tar lite mer tid. Jag går lite motström och istället för att tänka snabbt tempo i uppvärmningssyfte, låter jag mina mer ovana deltagare flöda mer kontrollerat och långsammare åtminstone under de första solhälsningarna, så att de ska kunna förstå rörelserna och dess biomekanik.

Ett annat sätt är att använda block och andra propps och förenkla solhälsningarnas olika positioner till en början för att sen gå vidare till “vanliga” solhälsningar enligt progressions princip. När jag håller klasser i Virya Yoga Rehab ser solhälsningarna således lite annorlunda ut och i det senaste numret av Yoga World kan du se mig visa en Rehab Solhälsning B. Kolla gärna hur solhälsningen ser ut! Till hösten kommer jag att erbjuda klasser och workshops i Virya Yoga Rehab och här kommer du att kunna se var och när 🙂

Så sammanfattningsvis:

• vi har olika kroppar med olika fysiska förutsättningar så en position som de flesta betraktas som lätt behöver inte vara detsamma för dig! Praktisera och utgå från din nivå utan att bry dig om vad andra tycker!
• de positionerna som oftast ingår på kom-igång-klasser behöver inte vara “lätta” för alla, men du kan alltid bryta ner rörelserna till enklare och mindre.
• Var inte rädd att sakta tempot och ägna tid åt tekniken!