Togetherness, kvinnlig kraft och mod – min Epifónima vid Dansens hus

Vad blir det när sju fantastiska unga kvinnliga cirkusakrobater från hela världen uppträder och tillsammans skapar två timmars magi på en stilren scen, i takt av specialkomponerad musik? Det blir ett konstprojekt som står för gemenskap, mångfald och kvinnlig kraft.

Ikväll var det Stockholms premiär av Epifónima vid Dansens hus.

Jag minns att jag redan från första början av föreställningen hann tänka ord som teambildning, kvinnlig kraft, samarbete men också mod och energi. Cirkus Cirkörs häftiga föreställning Epifónima är ett riktigt konstprojekt som är framtänkt och uppsatt av tjejer; en föreställning med bestämda målet att lyfta upp kvinnor och kvinnors arbete som trots att vi är i 2018 inte ännu värdesätts lika mycket som mäns arbete, inte ens i Sverige. Men också en föreställning som fokuserar på de insatser som kvinnor gjort sen urminnes tid, samma kvinnor vars röster fortfarande inte får höras överallt i världen.

Både föreställningens namn Epifónima,  som betyder utrop på grekiska och föreställningens broschyr med texten “Ingen jäkla tysssstnad!” innehåller ett klart budskap som nyskapande Tilde Björfors och hennes team på Cirkus Cirkör har velat sprida med denna produktion (och som även framgår i Tilde Björfors tidigare produktioner). Det är dags att kvinnor agerar, kommer ut på ytan, står för vad de tycker och protesterar.

Själva Tilde Björfors skriver hur det har varit kvinnor som har burit ansvar sen urminnes tid samtidigt som det inte ens har gått hundra år sen kvinnor fick rösträtten i Sverige.

Och för att belysa allt detta har man då valt att genom den prima akrobatiken som bara Cirkus Cirkör kan bjuda på, gestalta en serie av kvinnliga förebilder, som på ett eller annat sätt har alla banat vägen för (oss) dagens kvinnor och verkat för en gynnsam miljö för kommande förändringar som förhoppningsvis ska leda till att kvinnors insatser blir ännu mer erkända.

Vid sidan av “handlingen” för föreställning med sitt klara budskap, framgår också tydligt hur Cirkus Cirkörs artister har arbetat när de har satt ihop Epifónima. Föreställningen utmärker sig således av ett stort samarbete mellan artisterna och det finns nästan inte en enda scen i föreställningen där bara en av dessa artister uppträder solo utan artisterna uppträder alltid tillsammans, antingen ihop eller vid sidan om och när det är bara få av dem som uppträder, finns de andra akrobaterna runt dem och hjälper till, samt stöttar genom rörelse eller sång. Begreppen togetherness och teambildning får en mening i Epifónima. Och detta kulmineras i ett av slutnumrer där tre av de duktiga luftakrobaterna svingar sig i luften genom att steg för steg hjälpa varandra. Epifónima är helt enkelt kvinnlig styrka och gemenskap i ett koncentrat!

Hemkommen nu sen ett tag men i mitt huvud ekar fortfarande föreställningens signumsången “Home” av norska Rebekka Karijord, som skrivit musiken till Epifónima.

Epifónima är en föreställning som berör och måste bara ses! Tack finaste Cirkus Cirkör för att jag fick komma och påminna mig själv på hur mycket vi tjejer egentligen kan!<3