Namaste – varför säger vi så på våra yogaklasser?

“Namaste är en hälsningsfras som härstammar från Indien och som ofta används inom hinduismen. Man säger ofta ordet i samband med att man placerar sina handflator mot varandra och niger eller bugar. Ordet kommer från sanskrit och är en kombination av namah och te (en förkortad variant av tubhyam).”

Såhär står det i wikipedia om du googlar på uttrycket Namaste och det är många av oss yogalärare som brukar avsluta klasserna med att säga Namaste med händerna i en Anjali mudra precis som ovan beskrivet.

Men varför gör vi detta?

Jag har sen en tid känt till att vissa av mina yogalärarkollegor bara säger “Tack” på slutet av klasserna och inte längre använder Namaste då uttrycket faktiskt används inte på detta sätt och i dessa sammanhang i Indien idag. Men så har jag tänkt att jag själv gillar min Namaste och jag har fortsatt att säga det.

Men idag bestämde jag mig för att göra lite research och faktiskt ta reda på mer om Namaste.

Vad betyder egentligen Namaste och vad kommer uttrycket ifrån?

Hur används uttrycket i Indien idag? Och när började vi använda det på våra yogaklasser?

Jag har inte svar på alla dessa frågor men en liten bit kom jag fram till tack vare Rachel Bathen – Yoga Girl som tipsat på Podden The Allusionist, en fiffig podd som jag kommer att lyssna på igen! I avsnittet 55 avhandlas uttrycket Namaste av självaste Jim Mallison, medförfattare av The Roots of yoga med Mark Singleton, och Andrea Jain, disputerad religionsvetare.

I podden får vi veta att Namaste härstammar från Namah – att buga och teh -till dig, så hela uttrycket är ett sätt att hälsa. Alltså läs igen: Namaste är en hälsning ungefär som Hej!

Så när vi (jag) högtidligt och vördnadsfullt avslutar våra klasser med Namaste säger vi (jag) egentligen alltså bara hejjjjj, fast med lite släpigare och högtidligare röst….

Visste du det?

Enligt forskarna som intervjuas i podden används inte heller Namaste i ett yogasammanhang i Indien utan hälsningen är så pass formell att den dyker upp i samband med möten på regeringsnivån….

Så varför säger vi Namaste på yogaklasser i Sverige och i västvärlden och när började vi göra det?

Andrea Jain vet inte riktigt när Namaste introducerades i våra posturalyogaklasser men hennes analys om varför vi säger så genomgående i västvärlden, är att Namaste fyller två viktiga funktioner för oss: dels är det så att våra yogisar förväntas sig det att höra Namaste på slutet av en klass – och tydligen säger man Namaste även i början av yogaklasser i USA – för att markera att klassen och praktiken är slut (och börjar om du även börjar den med Namaste). Andrea Jain menar att yogapraktik i en studio/anläggning ses av många som en speciell stund på en speciell plats, avskild från vardagslivet, så en fras som Namaste förstärker känslan av en viktig ritual och påminner att det är nu du ägnar en stund eller en paus åt sig själv. En stund som t o m kan uppfattas som helig (kanske är det din enda tid att stressa av (egen reflektion)).

Dessutom menar Andrea att, att avsluta klassen med ett uttryck i Sanskrit ger en känsla av något extrafint och gammalt och ger härmed yogaklassen en typ av äkthet (authenticity).

Igen ställer jag mig frågan: behöver vi tro på att yoga är gammalt för att det ska kännas bra att praktisera yoga, och kan inte yoga ändå var bra även om vi inte säger Namaste på slutet av praktiken?

Vad säger du? Jag ska försöka gå ifrån Namaste nu..får vi se hur det går med det 😉