Inre röst eller tjatter? Ny recension av boken “Tjatter” av Ethan Kross

Vår inre röst är vår guide till kloka beslut och hjälper oss att lösa situationer som påminner oss om det vi tidigare upplevt. Men när är denna inre röst förvandlas till ett negativt verktyg för oss och blir till tjatter? Och också hur är det vi kan återfå balans när tjattret har tagit över våra tankar? Om detta och mycket mer handlar Ethan Kross boken “Tjatter. Hur du övervinner oro och ältande”, som jag har haft förmånen att läsa och recensera. Häng med mig nedan!

En vanlig dag tittar Ethan Kross på posten som skickats till honom till psykologiska avdelningen vid Michigan universitet där han är verksam lektor och forskare. Hans ögon landar på ett litet kuvert med ett handskrivet brev med ett kort och klart budskap. Det är ett personligt brev till honom, ett hotbrev vars frimärken visar att brevet postades bara några mil ifrån Ethans arbetsplats. Inom loppet av få minuter förstår Ethan att detta är ett svar på hans och hans forskningskollegor senast publicerade forskningsresultat där de visat att psykologisk smärta inte skiljer sig särskilt mycket från fysisk smärta, ett resultat som på något sätt tycktes ha upprört många människor. Minuterna efter att ha insett vad det var frågan om, börjar svetten rinna ner från Ethans panna, hjärtat börja slå fastare och hela hans kropp reagerar på brevet nästan som det handlade om liv eller död. Ethan ringer till polisen för att få hjälp men får bara höra om att de inget kan göra; de säger att de flesta hotbrev leder inte till konsekvenser och att Ethan kan vara lugn. När kvällen kommer fortsätter Ethan dock att uppleva rädsla, ångest och oro, och börja till och med att fundera på vilka sätt han själv kan försvara sin familj och sitt hem från den personen som hotat honom. Ethan, Professor i psykologi med decennier av erfarenhet av att ta hand om oroliga och ångestfulla människor, tycks ha glömt bort allt han lär ut och hjälper andra med dagligen och han befinner sig i många dagar i ett tillstånd av stor stress som gör att han inte vågar ta samma väg hem eller till jobb, och som inte låter honom sova om nätterna av oro för det som kan hända som följt av hotbrevet.

Vad har hänt? Jo, det är tjatter i Ethans huvud som tog över och höll forskaren i ett fast grepp i många dagar innan han till slut kunde återfå förnuftet och lugna ner sig igen. Denna event föranledde också Ethan Kross att skriva denna lättlästa, användbara och praktiska bok om Tjatter.

Det finns alltså en balans, förklarar Ethan i sin bok, mellan å ena sidan vår inre röst som är ett överlevnads verktyg för oss och en livsguide som föreslår lösningar på problem och situationer utifrån våra tidigare erfarenheter, och å andra sidan tjattret som är när vi istället fastnar på en och samma specifika tanke eller idé som gradvis ta över allt annat så att vi förlorar förmågan att lösa problem eller tänka brett. Vår hjärna, skriver Ethan, är som en flitig tidsresenär. När vi inte behöver vara i nuet, går tankarna tillbaka till det vi redan har upplevt eller framåt i tiden till hypotetiska scenarion som kan komma att hända. Denna förmåga att resa i tid har hjälpt oss att överleva som art. Men när vi råkar fastna vid något av dessa tidpunkter och inte kommer loss därifrån omvandlas det hela till negativa tankar som inte hjälper oss på något konstruktivt sätt alls.

Ethan reflekterar på hur vi kulturellt lär oss att fokusera på det vi upplever samt förstå varför vi upplever detta, men också hur denna inre djupa introspektion kan bli för mycket och omvandlas till tjattret och ältandet.

I boken “Tjatter” använder Ethan Kross anekdot efter anekdot men också många vetenskapliga studier för att belysa hur man har visat tankarnas kraft och hur tankarna kan hjälpa oss men också ofta stjälpa oss.

Det positiva, säger författaren, är att det finns en hel rad av verktyg som vi kan ta till för att inte fastna alltför mycket i tjattret. Det handlar bara om att lära oss att ta till dessa redskap.

Till exempel kan vi använda oss av någon typ av distanserat självprat, dvs vi kan använda pronomen “du” eller vårt eget namn när vi bearbetar en svår upplevelse, alternativt kan vi föreställa oss att vi pratar med en vän som behöver hjälp när vi processar det svåra.
Ett annat verktyg är att sätta problemet i ett större perspektiv och tänka att många andra har tidigare varit eller är i samma situation som du.

Ethan Kross skriver också om hur vi kan få hjälp av andra människor när vi känner behov att återberätta det vi upplever. Han menar att vi kan lära oss att känna igen vilka personer i vår krets kan hjälpa oss med vad, och på så sätt veta vilken vän eller familjemedlem som bäst kan stötta oss vid olika situationer. Oftast, skriver författaren, är det bäst med personer som både kan empatisera men också komma med konstruktiv kognitiv hjälp. Inte heller är det alla gånger bra att återberätta, säger Ethan vidare, då vi faktiskt återupplever de negativa upplevelserna i frågan varje gång vi berättar för någon, en insikt som är intressant att fundera extra på då det tas ofta för givet att man ska söka hjälp hos samtals terapeuter eller liknande personer när vi har varit med svåra händelser eller när tjattret är för stort.

Slutligen finns det sätt att dämpa tjattret som inte har med andra människor att göra; som bekant hjälper naturen ofta oss att zooma ut och få perspektiv samt bidrar till förundran, en känsla som verkar positivt på oss och förenar också oss med varandra.

Ethan Kross bok är svenska översättningen från originalet “Chatter – the voice in your head” och är på riktigt välöversatt, lättläst och ett mycket intressant bidrag till vår modern psykologi.