Livias Yoga
Yoga World

Praktisk anatomi

anatomiBokrecensionny bokPraktisk anatomiStu GirlingYoga anatomy

Yogalärare! Se hit! Vi har fått en ny kursbok om praktisk yoga-anatomi! Stu Girlings “Illustrated Yoga Anatomy – key concepts for everydamnday!” är här!

Yogaanatomi – vad är det och behöver vi ens ha kunskap om anatomi om vi undervisar yoga? Ja, det gör vi, tycker jag själv, definitivt om vi lär ut fysisk yoga så att vi ska kunna undervisa på ett hälsosamt sätt.….

….behöver vi också ha kunskap om yogaanatomi om vi istället lär ut yoga av en mer embodied sort, där formerna (asanas) inte har någon viktig roll i våra klasser? Mitt svar är detsamma. Ja, det gör vi. Även i de fallen är det viktigt att ha en bra, allmän kunskap om människokroppen och hur denna kan röra sig*.

Men vad gör man om man upplever ämnet yogaanatomi lite svårt och Kaminoff & Matthews “Yoga Anatomy” som flesta av oss har använt som huvudkursbok på yogautbildning, som omodern och halvtorr?

Då glädjer man sig över det allra senaste boktillskottet i detta ämne och låter sig inspireras och guidas in i en värld där yogaanatomi är kul, praktisk och funktionell och där kroppen inte arbetar i separata bitar utan som en helhet!

Vi välkomnar alltså Stu Girlings fantastiska nya bok “Illustrated Yoga Anatomy. Key concepts for everydamnday!

Låt mig få berätta mer om denna användbara bok som du vill läsa om du jobbar med yoga!

Jag har inte ännu haft möjligheten att personligt träffa Stu Girling men känner till hans framgångsrika website och blogg Loveyogaanatomy.

Stu, som har en bakgrund i Ashtanga-yoga, har undervisat yoga och yogaanatomi sen 2013 både på hemmaplan och internationellt (han jobbar bland annat också med mina vänner, yogaläraren Jennie Wadsten (tack Jennie för att du satt mig och Stu i kontakt om boken!) och yogaläraren Josefin Wikström – love you both!) och när du läser hans nya bok kan du direkt känna den passionen och stora intresset som Stu har för ämnet. När du läser boken kan du också klart uppleva hans spetskompetens i yogaanatomi, utan vilken man inte annars skulle kunna skriva en bok som denna!

Illustrated Yoga Anatomy skiljer sig from andra yogaböcker i samma ämnet då den bygger på moderna tankesättet att allt i kroppen fungerar tillsammans, även om vi ibland måste prata om en kroppsdel i pedagogiskt syfte.

Även om de enskilda positionerna är viktiga i boken, ligger Illustrated Yoga Anatomys tyngd som jag upplever det, egentligen inte på positionerna utan på hur vi tar oss in till dessa former, dvs hur vi preparerar kroppen på vägen in till positionen utifrån våra egna förutsättningar – hur props kan underlätta! – och vilka rörelser som lederna behöver utföra (och prepareras) för att kunna komma in till positioner. Med andra ord är alignment fortfarande viktig i denna bok men det handlar inte längre om en enda fix form som vi ska tvinga kroppen i utan om en individuellt anpassad alignment. Dessutom utgår boken ifrån vetskapen att inte alla positioner (eller all yoga) är bra för alla utan det handlar om att hitta det som fungerar för var och en. Detta kanske tycks vara självklart men faktum är att tidigare böcker har haft en helt annan grundsyn än denna!

Illustrated Yoga Anatomy består av fem delar: den första och mest omfattande som jag upplever som den viktigaste heter “Key concepts” och tar upp det absolut viktigaste som du som yogalärare behöver veta om praktisk yogaanatomi. Här avhandlas t ex hur nervsystemet styr hur djupt vi kan komma in i en rörelse, vad flexibilitet och styrka är, fascians viktiga roll, gravitationens betydelse, och så klart andningens roll, bara för att nämna några av de många flera viktiga ämnen som tas upp i dryga 100 sidor av Key concepts.

I nästa del -“Body bits” -hittar du de kunskaper av mer detaljerad typ och denna del lämpar sig speciellt om du ska förkovra dig specifikt i anatomin av foten och ankel, knä, höft, ryggrad, SI-leder, axel, armbåge och handled.

Sista omfattande delen i Stu Girlings Illustrated Yoga Anatomy heter Posture groups och avhandlar just olika typer av positioner nämligen framåtfällningar, höftrotationer, bakåtböjningar, vridningar, positioner där skulderblad och axlar jobbar, inversioner och armbalanser – men inte bara utifrån hur dessa positioner ser ut utan boken bjuder på teoretisk information bakom dessa positioner och tips på variation på poserna och hur du kan preparera din kropp inför varje position. Inom den delen som handlar om bakåtböjningar finns det t ex information om hur gravitation inverkar, hur du bäst preppar inför bakåtböjningar, vilken roll spelar sätes- och coremusklerna i dessa positioner och också hur proportioner hos olika kroppsdelar kan underlätta eller försvåra dina bakåtböjningar. Kanske du upptäcker saker som du inte har tänkt på tidigare 😉

Sist i boken finns det dels en Appendix med nyttig terminologi och ett kapitel kallat “Stu’s model” där Stu presenterar ett sätt att metodiskt utforska ens styrkor och utvecklingsområden för varje position som man vill träna.

Boken bjuder alltså på omfattande teori om yogaanatomi och lämpar sig superbra som kursbok på alla våra yogakurser där rörelser och positioner finns med!

Och även om du behöver tid att läsa genom boken och smälta dess omfattande innehåll, tro inte för en minut att Illustrated Yoga Anatomy på något sätt är tråkig eller tungt att läsa!

För Stu har nämligen slagit samman med en fantastisk illustratör, Bug Fawcett, som också är yogalärare och tillsammans har de skapat en otroligt fint illustrerad bok, där 14 stycken noggrant tecknade figurer motsvarande 14 riktiga människor (som faktiskt känns delvis bekanta, framförallt en viss Doug…. ;)) som är där för att representera variation och mångfald, tillsammans med skelettet Skelly och katten Gerald, turas om att visa sina varianter av samma yogapositioner och gör boken ytterst levande och roligt att läsa! Du får så klart också ett större insikt på de utmaningar som olika människor kan möta för var och en samma position eller rörelse.

Ja, jag finner inte tillräckligt rättvisa ord för att berätta hur otroligt bra denna begåvade illustratör har lyckats visa alla de teoretiska detaljer som Stu skrivit om!

Denna är en bok som du absolut vill ha och gå tillbaka till (jag kommer att göra det) gång på gång när du vill lära dig mer om yogaanatomi och om de rörelse/positioner som du lär ut genom att också ta reda på vilka utmaningar dina yogisar möter och härmed bättre anpassa yoga till olika kroppsförutsättningar. Då blir YOGAANATOMI både riktigt funktionell och hälsosam!

*(Bara som kuriösa, kan jag berätta att min lärare i Body Mind Centering, själva grundaren Bonnie Bainbridge Cohen som förespråkar för en experientiell/upplevelsebaserad typ av rörelse/yoga bortom formerna, kan sin klassiska yogaanatomi till 100%!).

anatomiandetagInspirationLeslie KaminoffPraktisk anatomiworkshopYoga anatomyYogahistoria

“Asanas har ingen alignment, människor har” – på workshop med Leslie Kaminoff

Foto: Lydia Mann

I helgen har Stockholm fått besök av ännu en superhäftig yogalärare, amerikanska Leslie Kaminoff från New York som tillsammans med Amy Matthews är författaren till Yoga Anatomy, som många av oss yogalärare har haft som kursbok.

Häng med mig nedan så berättar jag mer om en karismatisk lärare med 40 års undervisningserfarenhet med flera byten av yogainriktning men fortfarande stor tacksamhet gentemot alla hans tidigare yogalärare.

Vi var supermånga som sammanstrålade till Yogashakti i helgen för att träffa den yogaläraren som har skapat ramarna för våra 200 timmars utbildningar och hjälpt till att sätta standard på alla de utbildningar som idag är erkända av Yoga Alliance.

Det är New York-baserade Leslie Kaminoff som under helgen delade med sig av sin mångåriga kunskap, inspiration, erfarenhet och en hel del yogahistoria i en innehållsrik workshop där många frågor blev besvarade, och flera nya tankar väcktes upp om bl a det som vi lärare säger när vi undervisar, och också om det vi undervisar.

Förutom hans stora kunskap om anatomi och yoga har Leslie ett spännande liv bakom sig som han generöst delade med sig om under helgen. Han började praktisera Sivananda yoga som ung. Jag är ingen expert på Sivananda yoga men som jag har förstått är det en typ av holistisk yoga där man kombinerar asanas, pranayama, meditation och avslappning och också ett eget förhållningssätt till livet. Leslie levde således som en swami i en ashram under en längre tid och även chefrade över ett av Sivananda center. Men Swami lever i fattigdom, celibat och lydelse vilket efter ett tag inte kändes som något som Leslie ville fortsätta med, varför han lämnade så småningom Sivanandavärlden och sitt arbete på centern och åkte till Mysosore till Desikachar som kom att bli hans viktigaste mästare under många år.

Att få höra om hur det var att vara lärjunge till T.K.V. Desikachar, sonen till den ännu mer kända Krishnamacharya; samma Desikachar som också lärde upp B.K.S. Iyengar och Pattabhi Jois, blev för mig som det mest spännande på workshopen. Som att indirekt leva genom en bit av yogahistoria!

Trots att Leslie så småningom lämnade Indien och Desikachar och utvecklade sin egen yogastil lever, såsom jag upplevde under helgen, väldigt mycket av Desikachars visdom och lärdomar, samt respekt mot honom, kvar hos Leslie som citerade väldigt många gånger sin mästare. Och Leslie berättade också hur det viktigaste för Desikachar var att fokusera på individen, något som hans andra lärjungar så småningom utvecklade till det som kom att bli terapeutisk yoga.

Också viktigt för Leslie (som anammat detta från Desikachar) var andning i yogapraktiken, som vi därför avhandlades en hel del under weekend.

Superspännande att dels höra mer om hur inandning och utandning är kopplade till Prana och Apanas i T.K.V. Desikachars tradition och om hur dessa rörelser inte alla gånger tycks överensstämma med det sättet vi instruera andetaget idag; och att dels få utforska andetaget i olika positioner för att själva fundera ut vilken andetagsrytm som bäst funkar för var och en av oss i just den specifika positionen.

Också väldigt intressant (om än inte nytt för mig som har nördat in mig en himla mycket i andning) att ännu en gång påminna sig om att rent anatomiskt rundar vi ryggraden vid inandning och sträcker ut den i utandning, vilket är precis tvärtemot det vi oftast lär ut på våra klasser…..har du tänkt på det?

Foto: Lydia Mann

En annan stor del av denna interaktiva workshop handlade om att tänka om kring alignment, som vi tack och lov vet nu alla inte existerar som en enda korrekt för varje position utan som Leslie uttryckte, finns bara i människors kroppar; alltså olika kroppar behöver olika anpassningar på positioner (olika alignments) och inte tvärtom.

Foto: Lydia Mann

Sist men inte minst handlade en stor del av workshop om fötterna som stabil bas till all typ av rörelse vi gör med övriga delar i kroppen. Här förespråkade Leslie för en typ av stabilitet för fötterna fördelat på tre punkter – basen till stortå, basen till lilltå och hälen – istället för den kanske mer konventionella fyra punkters fördelning. Något att testa om du inte har gjort det förut 🙂

Så sammanfattningsvis gav workshopen stor, generell inspiration och en hel del nya idéer om rörelser och arbetssätt att utforska med mina deltagare, samt framförallt väckte ännu större lust att undervisa yoga och få ännu flera att upptäcka detta fantastiska verktyg att utforska kroppen och sinnen som heter yoga!

Här hittar du Leslie Kaminoffs hemsida med online kurser och andra bra resurser till yogaanatomi mm och om cirka ett år från idag får vi också en ny upplaga av Yoga Anatomy. Den boken ska jag ha 🙂

Thanks Leslie and Lydia for an amazing weekend!

Foto: Lydia Mann

8 september, 2019 | BLI FÖRST ATT KOMMENTERA!

Populärt från Yogaworld.se

anatomiBakåtböjningarInspirationPraktisk anatomiprogressionPropsYOGA MED LIVIAYogalärare

Bakåtböjningar med props: preparera “bågpositionen” – Dhanurasana

 

Bakåtböjningar igen…..yes! Jag har tidigare skrivit om olika sätt att preparera kobra, gräshoppa och halvbrygga här och nu har turen kommit till Dhanurasana eller “bågspositionen” och det finns flera sätt att preparera positionen.

Så låt oss gå igenom förslag på hur vi kan närma oss Dhanurasana mer progressivt.

Först kan man sträcka ut framsidan av lår som i fotot nedan.

1. Stående utsträckning av framsidan lår

 

2. Halvbågen med bolster (eller två upprullade mattor) och två klossar

Sen kan du kolla video nedan för att se förslag på hur du kan använda dig av props för att lättare komma in till Ardha Dhanurasana dvs Halvbågspositionen.

3. Helbågsposition med bolster under dig

Sist Dhanurasana eller bågpositionen liggande på bolster. Området där denna ska placeras är lite svårdefinierat och kan också skiljas åt beroende på bolstermodell (bredd, mjukhet). Om du lägger bolstern för långt bak kan du komma att välta när du är i slutpositionen och om bolstern är placerad för långt fram kan den delvis hindra dig i din rörelse. Så bara att testa dig fram!

Lycka till!

AsanasFunktionell kroppHöfterHöftöppnareInspirationPraktisk anatomiRörelseomfångStabilitetYOGA MED LIVIA

Yoga för starka, stabila och aktiva höfter!

 

…de är fysiskt centralplacerade i kroppen och de behöver vara starka och stabila bland annat därför att de sköter alla de rörelser som våra ben gör. Det är således därifrån kraften till en frisk gång, löpning, hopp mm kommer: det är HÖFTERNA vi pratar om!

I sin bok “Your Body, Your Yoga” ägnar Bernie Clarks hela 52 sidor åt just ämnet höfter och jag själv har under senaste två åren gått på åtminstone fem olika workshops där varje yogalärare presenterade sina egna bästa tips på hur man kan tänka kring yoga och höfterna….det är inte lätt, ska jag säga direkt, att sammanfatta allt det jag skulle vilja ta upp i ett blogginlägg….men låt mig ändå försöka återge några viktiga stolp-punkter här, vi tar det från början… 🙂

VAD MENAS MED HÖFTLEDER OCH HÖFTER?

Höftleden är den led som sköter hur toppen av lårbenen -lårbenshuvudet – rör sig in i den delen av bäckenet som heter höftledsgropen och rent ontogenetiskt utvecklas benen ifrån bäckenet.

När vi pratar om “höfter” menar vi ofta de områden runt höftlederna som innefattar främst:

  • Bäckenet – med korsryggen (sacrum) och höftbenen (coxa) – eller som det heter på latin “pelvis pelvis”, ett namn som betyder skål och syftar förmodligen på formen av bäckenet.

SAMT

  • Lårbenet (O. femur) som är ett av de längsta och starkaste benen i kroppen.

Höftlederna är kulleder dvs den typen av led som ska kunna göra “en massa olika rörelser” dvs röra sig framåt (flexion), bakåt (extension), lyfta åt sida (abduktion) och inåt (adduktion) samt rotera ut och in.

HÖFTERNA: RÖRELSEOMFÅNG OCH ANATOMI VARIERAR!

Tänk på positionen Duvan – eka pada raja kapotasana som är en rätt så skarp och svår position, om du frågar mig, som ändå figurerar oftast i yogaklasser (oklart varför…). Om du tittar snabbt upp på dina yogavänner innan du själv intar positionen under en klass, kan du lätt konstatera att i princip nästan varenda yogi i klassen håller positionen på lite olika sätt trots att vi lärare ger samma grundinstruktioner till alla. Hur är detta möjligt? Samma sak för t ex triangel position – Trigonasana. Hur många varianter av denna kan du se i en klass? Det kan förstås vara så att någon deltagare som är ny på yoga inte vet hur dessa positioner ser ut och därför ser dessa deltagarens varianter av positionerna lite avvikande ut …. eller så är det frågan om annat…

Om vi redan visste att vi alla har olika grundförutsättningar till rörelse och olika rörelseomfång (range of motions) vet vi nuförtiden dessutom om att det inte bara handlar om variationen i rörelseomfång men att det också förekommer relativt stor variation i formen och strukturen hos alla de skelettdelar som ingår i begreppet höft. Här nedan får du två exempel på delar av kroppen som kan skilja från person och person. Inte nog med det kan vår högra sidan var på ett sätt och vår vänstra sida på ett annat….

BÄCKENET: det finns en variation i formen på bäckenet, inte bara en generell variation kopplad till biologi, mellan det kvinnliga och manliga bäckenet men också verkligen en variation i formen på de delar som bäckenet består av. Härmed också lättare eller svårare att t ex tippa bäckenet framåt vs bakåt.

Nästa gång du gör “katten och kon” vid t ex alla fyra, kika lite snabbt mot en spegel och kolla vilken tendens du har, att lättare tippa bäckenet framåt eller bakåt eller så kanske du har lika lätt/svårt för både rörelser. Men om du hittar en skillnad hos dig även fast du har praktiserat i många år, kan det just vara så att anatomin i just ditt bäcken sätter stopp för en längre rörelseomfång. Och det är ganska skönt, tycker jag, att om så, få en förklaring till varför ena rörelsesteget ter sig svårare.

FEMUR: vinkel mellan lårbens axel och lårbenshuvud kan också variera från person till person beroende på ens ålder, vilken etnisk bakgrund man har och hur mycket man har rört sig som barn. Ju större denna vinkel är och ju lättare det blir att abducera (benen isär) i vissa yoga positioner t ex i en Trigonasana.

Av alla de rörelser som sker i höftleden är det enligt Bernie Clark (2016) extension den enda som tycks försämras med ålder. Ju mindre höftleds extension vi har i duvan desto mer kompenserar vi positionen med ländryggen. Genom att jobba aktivt i duvan som i detta foto, stärker jag höfter istället att försätta dem i en passiv rörelse. Läs nedan för mer om detta.

VAD BETYDER DETTA NÄR VI PRAKTISERAR YOGA? TIPS TILL ANDRA YOGALÄRARE

För mig är allt detta ännu ett klart bevis på att det är ju yoga som vi måste anpassa till våra kroppar och inte tvärt om. Det är väl bara att konstatera att vi ser olika ut rent biologiskt och anatomiskt så det är bara befängt att sträva efter t ex en perfekt Trigonasana (eller annan position) som passar alla…

Mitt tips till andra yogalärare är att, som jag, faktiskt hålla detta färskt i huvudet i alla klasser vi ger. Om någon deltagare t ex tar sig bättre in i en position via en annan ingång som inte är den klassiska eller om man behöver placera en fot i en liten annorlunda vinkel för att en position ska upplevas bättre är det bara att vara glad att deltagaren har löst det på sitt sätt. Att fortsätta korrigera bara för att sträva efter en estetisk variation av positionerna är liksom inte särskilt funktionellt och om du frågar mig, rätt så passe´….

Ja tycker också att istället för att försöka komma längre i en position (eller töja) kan vi istället:

LÅTA HÖFTERNA RÖRA SIG I SÅ MÅNGA VINKLAR SOM MÖJLIGT  

I yoga finns det det t ex en miriad av rörelser där man utövar utåt-rotation i höftlederna men höftlederna mår bra att även inåtrotera ibland. Lägg gärna till positioner där inåtrotationer också ingår. Titta nedan på hur jag genom att rulla hälarna mot golvet utför en förflyttning som kombinerar inåt och utåtrotation av höftlederna.

 

  • STÄRKA ALLA HÖFTSTRUKTURER GENOM MER AKTIVA POSITIONER VID SIDAN AV DE KLASSISKA TÖJANDE HÖFTÖPPNARSPOSITIONER SÅSOM T EX “VANLIGA” DUVAN.

Istället för att ta dig in i en “vanlig” duva (Eka pada raja kapotasana), jobba med att stärka höfterna och aktivera insidan av benen i en variant av en mer “aktiv duva” som du ser nedan. Genom att aktivera adduktorerna eller insidan av benmusklerna, kan du hitta ett lyft i överkroppen och låta “duvan” blir till en mer aktiv position.

Sätt ihop dessa två tidigare positioner (se sista video) och fortsätt ta dig in till ett kort utfall där det sista du gör är att du kommer upp till stående. Ta dig sen ner härifrån genom samma sekvens bakåt. Använd kontakten mellan fötterna och grunden.

Lycka till med din höftpraktik!

 

 

13 oktober, 2018 | BLI FÖRST ATT KOMMENTERA!

Hantering av personuppgifter

Denna sida använder information som kan kopplas till dig som besökare, för att förbättra och anpassa upplevelsen. Mer information finns i våra användarvilkor. Läs igenom informationen och klicka nedan om du samtycker.