I helgen har Stockholm fått besök av ännu en superhäftig yogalärare, amerikanska Leslie Kaminoff från New York som tillsammans med Amy Matthews är författaren till Yoga Anatomy, som många av oss yogalärare har haft som kursbok.

Häng med mig nedan så berättar jag mer om en karismatisk lärare med 40 års undervisningserfarenhet med flera byten av yogainriktning men fortfarande stor tacksamhet gentemot alla hans tidigare yogalärare.

Vi var supermånga som sammanstrålade till Yogashakti i helgen för att träffa den yogaläraren som har skapat ramarna för våra 200 timmars utbildningar och hjälpt till att sätta standard på alla de utbildningar som idag är erkända av Yoga Alliance.

Det är New York-baserade Leslie Kaminoff som under helgen delade med sig av sin mångåriga kunskap, inspiration, erfarenhet och en hel del yogahistoria i en innehållsrik workshop där många frågor blev besvarade, och flera nya tankar väcktes upp om bl a det som vi lärare säger när vi undervisar, och också om det vi undervisar.

Förutom hans stora kunskap om anatomi och yoga har Leslie ett spännande liv bakom sig som han generöst delade med sig om under helgen. Han började praktisera Sivananda yoga som ung. Jag är ingen expert på Sivananda yoga men som jag har förstått är det en typ av holistisk yoga där man kombinerar asanas, pranayama, meditation och avslappning och också ett eget förhållningssätt till livet. Leslie levde således som en swami i en ashram under en längre tid och även chefrade över ett av Sivananda center. Men Swami lever i fattigdom, celibat och lydelse vilket efter ett tag inte kändes som något som Leslie ville fortsätta med, varför han lämnade så småningom Sivanandavärlden och sitt arbete på centern och åkte till Mysosore till Desikachar som kom att bli hans viktigaste mästare under många år.

Att få höra om hur det var att vara lärjunge till T.K.V. Desikachar, sonen till den ännu mer kända Krishnamacharya; samma Desikachar som också lärde upp B.K.S. Iyengar och Pattabhi Jois, blev för mig som det mest spännande på workshopen. Som att indirekt leva genom en bit av yogahistoria!

Trots att Leslie så småningom lämnade Indien och Desikachar och utvecklade sin egen yogastil lever, såsom jag upplevde under helgen, väldigt mycket av Desikachars visdom och lärdomar, samt respekt mot honom, kvar hos Leslie som citerade väldigt många gånger sin mästare. Och Leslie berättade också hur det viktigaste för Desikachar var att fokusera på individen, något som hans andra lärjungar så småningom utvecklade till det som kom att bli terapeutisk yoga.

Också viktigt för Leslie (som anammat detta från Desikachar) var andning i yogapraktiken, som vi därför avhandlades en hel del under weekend.

Superspännande att dels höra mer om hur inandning och utandning är kopplade till Prana och Apanas i T.K.V. Desikachars tradition och om hur dessa rörelser inte alla gånger tycks överensstämma med det sättet vi instruera andetaget idag; och att dels få utforska andetaget i olika positioner för att själva fundera ut vilken andetagsrytm som bäst funkar för var och en av oss i just den specifika positionen.

Också väldigt intressant (om än inte nytt för mig som har nördat in mig en himla mycket i andning) att ännu en gång påminna sig om att rent anatomiskt rundar vi ryggraden vid inandning och sträcker ut den i utandning, vilket är precis tvärtemot det vi oftast lär ut på våra klasser…..har du tänkt på det?

En annan stor del av denna interaktiva workshop handlade om att tänka om kring alignment, som vi tack och lov vet nu alla inte existerar som en enda korrekt för varje position utan som Leslie uttryckte, finns bara i människors kroppar; alltså olika kroppar behöver olika anpassningar på positioner (olika alignments) och inte tvärtom.

Sist men inte minst handlade en stor del av workshop om fötterna som stabil bas till all typ av rörelse vi gör med övriga delar i kroppen. Här förespråkade Leslie för en typ av stabilitet för fötterna fördelat på tre punkter – basen till stortå, basen till lilltå och hälen – istället för den kanske mer konventionella fyra punkters fördelning. Något att testa om du inte har gjort det förut 🙂

Så sammanfattningsvis gav workshopen stor, generell inspiration och en hel del nya idéer om rörelser och arbetssätt att utforska med mina deltagare, samt framförallt väckte ännu större lust att undervisa yoga och få ännu flera att upptäcka detta fantastiska verktyg att utforska kroppen och sinnen som heter yoga!

Här hittar du Leslie Kaminoffs hemsida med online kurser och andra bra resurser till yogaanatomi mm och om cirka ett år från idag får vi också en ny upplaga av Yoga Anatomy. Den boken ska jag ha 🙂

Thanks Leslie and Lydia for an amazing weekend!

Det var en gång, berättar Jack Kornfield i sin bok “A path with heart” [1], en ung och ambitiös lärare som flyttat till en stad där en mer erfaren mästare redan var etablerad och verksam. Till denna mästare drog sig alla stadens studenter så att den yngre lärare r inga följare…

Då tänkte den yngre ut en plan. Han fångade en liten fågel som han gömde i sin hand och så tänkte han gå till mästaren och utmana honom att utan att se vad som gömde sig i handen berätta för alla om fågeln var levande eller död….”Om du är så stor och kunnig, kan du säkert se detta utan svårighet!” sa den yngre läraren till mästaren och tänkte att om mästaren skulle säga att fågeln var död, skulle han bara låta fågeln flyga ut för att bevisa att mästaren hade fel; däremot om svaret skulle bli att fågeln var levande, skulle han hinna med att mosa fågeln i handen för att motbevisa mästaren.

“Is the bird in my hand, dead or alive?” frågade den yngre, varvid mästaren svarade “Really, my friend, it´s up to you”.

Denna fantastiska metafor handlar om hur vi tar oss an de svårigheter som dyker upp genom livet. Vi kan antingen fly eller slåss, både beteenden som är helt naturliga för oss. Eller så låter vi dessa svårigheter få bli del av vår meditation och yogapraktik och aktivt jobbar med acceptans (som inte betyder passivitet dock). Det är inte lätt men jag tycker att det alltid är värt ett försök.

Några tankar såhär mitt i veckan <3

Jack Kornfield. 1993. A path with heart.

Det är dags att boka biljett till YoDa-festivalen som kommer tillbaka i november! Och jag är där även i år <3

Samma långhelgen fredag -söndag 1-3 november! Samma fantastiska venue- min älskade Balettakademien! Nya och gamla favoritpresentatörer! En fest där yoga och dans, men också community och vänskap är fokus!

Och där dans och yoga är, där är jag med! För andra året i rad är jag stolt presentatör och kommer också att berätta för er om eventet här på bloggen!

Välkommen på “Awakening the spine” LÖRDAGEN 16.30-18, en klass där vi kombinerar flödande och mjuka rörelser med andning och embodied meditation för att skapa harmoni i kroppen och sinnen.

Jag längtar!

P.S. Här kan du boka!

Det har väl knappt undgått någon att terminen har kommit igång eller hur? Och det är lite härligt att komma tillbaka till rutinerna och starta hösten….men vänta lite….gick inte starten lite för fort?

Det är nästan ofrånkomligt, tänker jag, att bara dyka all-in i jobbet igen om man inte är en av de få som faktiskt har sparat sin semester tills nu… jag har, som jag redan skrivit, startat nytt deltidsjobb vid KTH och mina första tre veckor har varit riktigt maffiga med många nya ansikten och namn och nya arbetsuppgifter. Superkul men också supermycket på samma gång!

PUST!

Denna vecka kommer också igång ytterligare en av mina yogakurser och nästa vecka startar jag ännu två nya klasser….DUBBEL PUST!…superhäftigt men det gäller att komma ihåg ATT:

ANDAS!!!!!

GÖR DU DET?

För vad är vårt främsta verktyg för att stanna upp och motstå stressen?

Just det: ANDETAGET– Ta ett par djupa andetag i sittande eller stående stilla position, helst blunda, och låt andetaget får färdas genom hela kroppen. Följ med andetagets rörelser till att de gradvis blir lugnare och djupare så att andetaget expandera ut i flera delar av kroppen.

Så enkelt och så välgörande!

Just för att jag tycker att det är så otroligt viktigt att kunna andas bra, egentligen i alla sammanhang, har jag skapat en ny workshop BREATHING som jag presenterar på min första VINTERRETREAT: BREATH & RELAX.

Här får lugn Virya/Hatha flow yoga och restorative vara ingång till längre stunder av Pranayama, meditation & Yoga Nidra under en långhelg.

Kom med till Öland och VINTERRETREATEN på KOLLBERGGÅRDEN den 15-17 NOVEMBER och lär dig mer om andning och dess otroliga kraft!

VÄLKOMMEN!

De är klassiska, nästan alltid med på yogaklasser och lärs ut vid nästan alla yogautbildningar. De ingår dessutom i många yogisars dagliga praktik. Det handlar om SOLHÄLSNINGAR!

Jag ska direkt säga att jag inte är expert på ämnet solhälsningar – Surya Namaskara– så om du som läser detta inlägg kan mer än jag om ämnet, känn dig fri att kommentera och förfina min kanske inte så fullt nyanserat perspektiv 🙂

Jag skulle vilja definiera en solhälsning som en sekvens som består av ett antal fasta positioner och alla de rörelser som vi behöver göra för att komma in i dessa positioner genom ett flöde kopplad till andning. Även om det finns en fast stomme av rörelser som ingår i en solhälsning (A och B) finns det en mängd olika varianter av solhälsningar, vilket kanske också visar hur pass populära solhälsningar har blivit.

Varför är solhälsningar populära?

Svår fråga att besvara. Kanske är det för de är ett fast element i flera traditioner inom yoga eller kanske bara för att det känns som man lätt kan få igång kroppen när man flödar genom, sträcker ut, fäller fram mm allt man gör i en solhälsning….

Och de rörelserna som ingår i en solhälsning är verkligen grundläggande och involverar en massa leder, vilket är superbra för att vi vill värma upp i hela kroppen och dess strukturer i början av en klass.

En vanlig variant av en solhälsning A, börjar med att vi sträcker upp armarna och förlänger oss uppåt från bergsposition (från Tadasana till Utthita tadasana) för att sen fälla fram från höfter till Uttanasana. Efter att ha förlängt ryggen i ardha uttanasana flödar vi in till ett utfall och planka, för att vidare mjukna ner till magliggande genom en djup planka (Chaturanga dandasana) och en bakåtböjning (kobra Bhujangasana eller uppåtgående hunden Urdhva Mukha Svanasana). Därifrån kommer vi in till nedåtgående hunden (Adho Mukha Svanasana), för att slutligen kliva fram till främre delen av mattan och tillbaka till stående positionen.

Om du tänker på dessa rörelser och positioner tillsammans, kan du lätt se att i princip alla de stora lederna kommer med i en solhälsning. Av denna anledning är det superbra att flöda genom solhälsningar i uppvärmningssyfte…

…men är det verkligen bra att värma upp genom solhälsningar?

Låt oss tänka lite på vad syftet är generellt med uppvärmning: vi värmer upp för att förbereda kroppen till större eller mer belastande typer av rörelser eller hur?

När vi t ex styrketränar värmer vi ofta upp genom att göra samma styrketränings övningar som ingår i vårt pass, men vi kör dessa övningar endast med kroppsvikt. Och om vi ska köra ett pass löpning börjar vi springa lite långsammare och ökar gradvis hastigheten och tempot i takt som kroppen har blivit mer uppvärmt.

Samma uppvärmningstank borde appliceras, tycker jag, till yogapraktiken.

Men om du tänker generellt på yogaklasser: vilket tempo kör vi våra solhälsningar i? Tempot är oftast snabbt och solhälsningar görs som många efter varandra. Det som kan hända då är att vi på detta sätt belastar kroppen för hårt lite för snabbt.

Tänk om du t e x har ett kontorsjobb och sitter många timmar efter varandra dvs om du håller samma och få positioner länge, för att sen kasta du dig direkt in i en klass och på det sättet utsätta din kropp för rörelser som kroppen inte alls gjort på ett bra tag. Det handlar om plankor, djupa plankor (vars goda teknik är det få som kan), bakåtböjningar, utfall på kalla knän! mm och dessutom allt detta i rasande fart för tanken var ju att få upp energi och flöde….är det inte lite upplagt för skador?….

Hur blir det då med solhälsningar?

Självklart kan du fortsätta göra solhälsningar såsom du brukar, tänker jag, ifall du är förtjust i dem. Men kanske är det bra att tänka på hur du gör dessa solhälsningar, kanske du behöver sakta ner tempo och öka det successivt så att din kropp “hinner med” och uppvärmningen sker mer gradvis. Eller så byter du helt enkelt ut dina solhälsningar mot ett flöde där ledhälsan är ännu mer i fokus och där de rörelser du har valt är mer funktionella. Tänk så här: när är det vi behöver stå i planka eller komma ner i en djup planka till vardag?

Nedan ser du en kort video på vissa rörelser som jag brukar använda i början av min praktik. Testa gärna flödet och skriv och berätta vad du tycker! Var så god!