Som alltid är detta ett diskussionsinlägg, jag har inte det perfekta svaret och jag respekterar allas åsikter! Alla vi är dessutom helt överens om att andetaget är superviktigt vid yoga och att påminna våra deltagare om att andas är en självklarhet…..men det finns uppenbarligen olika sätt att påminna om andning….

Låt oss backa bandet lite och ramar in frågan.

Många av oss yogalärare som undervisar fysisk och dynamisk yoga kommer från traditioner där man praktiserar rörelser kopplade till in- och utandning. När vi instruerar yoga, instruerar vi därför deltagarna att “andas in” och göra en rörelse, och “andas ut” och göra en annan rörelse. Vissa rörelser där man förlänger sig t ex när du sträcker upp armarna i stående position (Utthita tadasana) är av traditionen kopplade till inandning. När vi däremot fäller fram eller fördjupar oss i en vridning instruerar vi dessa rörelser vid utandning. Bara som exempel… det här är 1 sätt och det finns säkert flera andra liknande sätt…

Generellt sett fungerar det bra att guida in deltagarna såhär, men då och då efter klasserna kan det ibland komma fram deltagare som kommenterar att de hade haft svårt att andas på detta sätt. De säger att de istället vill antingen andas snabbare/saktare eller bara utföra rörelserna med omvänt andetag (dvs andas ut vid t ex förlängning och in vid fördjupning).

Sen jag började undervisa har jag funderat på varför jag/vi gör som jag/vi gör…. egentligen är det självklart att vi alla inte kan andas i exakt samma tempo eller på exakt samma sätt, andetaget är ju lika personligt som vilket rörelseomfång som helst…

När jag diskuterade denna fråga med senior yogalärare fick jag svar att skälet varför vi instruerar rörelser och andetag ihop är för att påminna deltagare -speciellt de nya- att aktivt andas genom rörelserna. Det är vanligt att se yogisar som fokuserar så mycket på rörelser att de glömmer bort att andas.

En annan förklaring jag fått är att andningsinstruktioner är som de är eftersom de är strikt kopplade till aktivering av bandhas (undervisar ni fortfarande om bandhas?).

Men det finns också många yogalärare som tagit fast på att varje individ andas på sitt sätt och valt att istället gå över till att bara lära ut rörelser utan andningsinstruktioner (dvs utan “andas in/andas ut). Oftast inkluderar dock deras instruktioner frekventa påminnelser om andetaget t ex genom att be deltagarna att rikta andetaget till olika kroppsdelar eller att notera var andetagets känns som mest i kroppen.

Oberoende på vilket ditt sätt du väljer att hålla dina klasser enligt, är det nog väldigt viktigt att stanna upp då och då och reflektera på varför vi gör på ett visst sätt samt lyhört lyssna på alternativa sätt att undervisa….för tänk om vi skulle upptäcka att vi gör som vi gör bara av gammal vana utan att det är användbart för våra yogisar?

Hur gör du yogalärare på dina klasser?

Om du har följt mig i ett år eller längre här på bloggen, kommer du kanske ihåg att för exakt ett år sen deltog jag vid en fem dagars immersion i Feldenkrais metod (kolla här för att läsa mer om det). Min upplevelse av Feldenkraismetoden under den veckan var så fantastisk att jag är med även i år!

Så i onsdags började alltså årets Feldenkrais Evolutions vecka som som varje år hålls av kunniga Feldenkrais pedagogen Anna-Maria Broberg vid Somaticmind Sweden.

Vad är Feldenkraismetoden?

Så lite rekap här om vad denna metod innebär…. 🙂 Inom (fysiska) yogan aktiverar vi eller slappnar av i muskler eller vi arbetar med fascia eller bindväv. Men det är nervsystemet som kontrollerar och initierar varje yogaförflyttning eller rörelse. Nervsystemet bedömer om rörelsen är obekant eller känd utifrån tidigare rörelsemönster som kroppen har varit i. Efter detta går det signaler från nervsystemet att det är ok (eller inte) att utföra rörelsen.

Så det är intressant och spännande med metoder som tränar nervsystemet och Feldenkraismetoden tillsammans med andra så kallade somatiska (somatics) tekniker som Alexanderteknik och Hanna Somatics jobbar just med nervsystemets omprogrammering.

Genom att först ta reda på våra nuvarande rörelsemönster – som ofta inte är de mest effektiva eller de enklaste – kan vi med Feldenkrais-metoden återskapa våra mer ursprungliga rörelsemönster som vi hade som barn men som vi glömt som vuxna. Feldenkraismetoden använder sig av repetitiva och kontrollerade, enklare rörelser i långsamt tempo.

På detta sätt kan rörelser som vi har haft svårt att göra, med tiden bli fullt möjliga. En atlet kan med hjälp av denna metod bli bättre i sin egen specialitet genom att hitta mer effektiva strategier för vissa rörelser; en person med nedsatt rörlighet på en sida av kroppen kan träna sig tillbaka till större rörlighet genom att först utföra rörelsen med den sidan av kroppen som funkar bra och efteråt tänka sig in i samma rörelse vid den nedsatta sidan; och generellt upplever Feldenkraispraktikanterna upplever sin kropp som lättare, nacken friare och fötterna mer grundade.

Jag själv är helt övertygad att jag kunde simma mycket bättre efter förra årets Feldenkrais vecka….

Feldenkrais i yoga – hur?

En annan sak som är häftig ur mitt yogalärarperspektiv är de verktyg som jag kan ta med mig från Feldenkraismetoden in till min yoga. Igår och idag har vi t ex arbetat mycket med dorsalflexion (bilden nere). Dorsalflexion är den rörelse som vi behöver kunna göra och läget som vi behöver ha i våra handleder när vi står i alla fyra eller i hunden eller i plankan. Dorsalflexion i handleder är alltså ett läge som är supervanligt i yoga men inte annars i vardagen. Därför är det vanligt att vi känner oss svaga i handleder på yoga, och kanske till och med undviker att belasta dem och går istället ner på underarmar eller stänger fingrarna till nävar. Om man aldrig belastar handleder kan man inte heller blir starkare där….

Så fort jag får lite tid att filma, ska jag visa er en övning för att stärka dorsalflexion av handleder som är inspirerad av det jag lärt mig på Feldenkrais veckans första två dagar. Stay tuned…

Feldenkraisveckan fortsätter imorgon och till och med söndag och det går bra att droppa i om du skulle vilja testa (anmäl dig här). Lektionerna som vi gör varje dag är fristående så du hänger med lätt om du kommer nu mitt i veckan, även om det finns ett rött tråd som vi följer mellan de olika dagarna.

Ni kanske har märkt att jag inte har skrivit här på ett tag……jag befinner mig på Menorca och en fantastisk yogaretreat där jag fördjupar min praktik samt bara vila i solen. Jag kommer att skriva mer om resan om några dagar när jag är hemma igen. Men redan nu följ mig gärna på Instagram @livia_fitness för att se bilder från denna fantastiska retreat!

Take care! 🦋🦋🦋

Här nedan får du tre videon:

I den första video berättar jag om hur du kan lägga upp en uppvärmning där du arbetar först kontrollerat genom rotationer isolerade vid höftleder, för att sen utforska två andra typer av mer sammansatta rörelser som involverar flera leder. Alla tre rörelser främjar rörligheten i dina höfter!

Sen följer Video 2 och 3 med de tre övningarna sedda från sidan och framifrån.

Testa du också och skriv och berätta!

Såhär skriver Tove Jansson i Trollvinter, en av mina absolut favorit böcker med Mumintrollet och dess värld.

Just nu är jag inne i en spännande tid med en hel del förändringar vad det gäller mitt arbete på Stockholms universitet och då passar detta citat alldeles utmärkt som startpunkt för reflektion på mina yogaklasser.

Så jag tänkte att citatet kunde vara användbart för andra yogalärare som kanske vill använda sig av temat “stabilitet och förändring i livet” på sina yogaklasser.

Kan vi acceptera att inte veta vad som komma skall? Kan vi låta livet ta sin vändning i vetskapen att trots att vi försöker styra det hit eller dit, livet tar oftast (alltid?) ändå sin vändning?

Enligt Matt Kahn författare till boken “Everything Is Here To help You” som jag läser nu, är det viktigt att lära sig att koppla bort negativa reaktioner och besvikelser när något som vi inte gillar händer i ens liv. Han menar att våra negativa reaktioner är ett eko av tidigare negativa händelser som nervsystemet kopplar automatiskt tillbaka till.

Lösningen till detta är enligt Matt att öppna upp hjärtat och vila i tanken att det som händer, händer av specifika skäl, och även fast vi upplever det som icke-kul (eller som skit) bidrar dessa händelser med lärdomar samt helt säkert öppnar upp nya dörrar till ett annorlunda men bättre liv.

Jag vilar i – i alla fall till och från- i denna trygghet.

Vad tror du?