Denna vecka går jag (lyckliga jag!) ett par påbyggnadskurser i Virya yoga på heltid tillsammans med c. 30 andra kunskapstörstande Virya yogalärare. Kurserna är utmärkta tillfällen att under pauser och luncher faktiskt utbyta erfarenheter om hur det är att jobba som yogalärare, just lärare emellan…

…..och under en av dessa pauserna diskuterade jag och ett par kollegor häromdagen hur det egentligen är att jobba som yogalärare.

Hur ska man se på sitt jobb som yogalärare? – är det som vilket jobb som helst eller mer som “en kallelse”?

Ska man ibland ställa upp på uppdrag som inte genererar pengar eftersom man i “ett yogaperspektiv” förväntas ställa upp för andra eller kanske för att “leva som man faktiskt lär” (loving kindness pratar vi en hel del om) eller ska man se till så att varje timme genererar en ersättning?

Den eviga debatten…

Diskussionen kom också att handla om vilket sätt man väljer att jobba på. Ska man t ex välja att hålla mer “populära” klasser (det finns trender även inom yoga!) som genererar många deltagare eller bekymrar sig ifall antalet deltagare på ens klass är för lågt (inte ovanligt att anläggningar och även studio tar bort klasser från sitt schema ifall dessa inte genererar ett lagom stort antal deltagare) eller ska man istället utgår ifrån att vi undervisar den yogan vi tror på för att vi tänker på yoga som en sort verktyg till bättre hälsa, större lugn eller ett sätt att ta hand om sin kropp och sinnen, oberoende på antalet deltagare?

…sen finns också det också de mycket konkreta månadsräkningarna som måste betalas och livet runt omkring yoga att ta hänsyn till. Man måste på något sätt försörja sig…

Så hur ska vi se på vår yogalärarroll och vårt jobb som yogalärare? Var sätta gränser och hur välja att arbeta?

Jag har inget färdigt svar på frågan men är helt övertygad att vi alla måste själva hitta vårt eget svar och sätt att jobba på.

Jag själv jobbar deltid med yoga så ja, jag lever deltid på yoga och är beroende av inkomster från yoga.

Samtidigt är yoga för mig också en sort kallelse och jag tror verkligen på att vi yogalärare och utbildare har ansvar mot hela yoga-community. Det är inte möjligt om du arbetar med yoga att bara ställa upp gratis på uppdrag, men själv känner jag mig mest i fred med mig själv i min roll som yogalärare när jag kan leva upp till det jag berättar om på klasser: kärlek och gemenskap, empati och en viljan att på någon nivå, och om jag kan på något sätt, få andra att må bättre. Kanske lite naivt men jag tror på det.

Att skriva här på Yoga World är ett av mina sätt att serva yoga community.

Och jag känner mig mycket nöjd med det.

Hur tänker du kring detta?

Jag har tänkt och tänkt…och tänkt ännu mer. Så, så många i min bekantskapskrets och bland mina vänner som har testat ett yogapass men inte känt att yoga var något för dem…de sägs sig vara för orörliga och osmidiga…eller att deras skador i axlar och knän gör det omöjligt för dem att praktisera yoga….

Hur??

Så ramlade jag nyligen in på en serie av online seminarier, som handlade just precis om detta!

Yoga U online rapporterade och kommenterade en undersökning gjord i USA under 2016 där de skattade ett antal av 36,7 miljoner amerikaner som sades praktisera yoga….och hör och häpna… nästan lika många personer – 31,8 miljoner! – som hade testat att yoga men SLUTAT med yoga inom 6 månaders tid!!!!

Hur??

Enligt Yoga U Online beror det på att många undervisande lärare har utbildat sig i en typ av yoga som bara “funkar på en sort “Yoga body” eller en kroppstyp som bara få människor har, i alla fall här uppe i västvärlden.

Att flera av de klassiska positioner i yoga är utformade för annan typ av fysionomin än vår är inget nytt.Det som man däremot kan fundera på, tycker jag, är hur det kan komma sig att vi yogalärare inte har lyckats “översätta” dessa positioner till varianter av samma positioner som är mer tillgängliga för oss vanliga Svensson.

Är man, fortsätter E. K. Smith i sina webinarer, äldre än 40 år, lite rundare (övervikt är ett jättestort problem i USA), har en stilla livsstil och inte heller vanan av att träna eller röra sig, blir den traditionellt utlärda (fysiska) yoga alltså lätt otillgänglig för väldigt många.

Alltså, om du som jag, är en yogalärare som har drop-in klasser och om ditt syfte är att få flera att stanna kvar med yoga, behöver du/vi bli bättre på att ta hand om de deltagare som dyker upp på klasser som inte är så rörliga, som inte har för vanan att “hitta in i sin kropp”, som är äldre och har hunnit samla på sig skador eller haft många år en livsstil som har lett till inaktiva muskler (t ex vi sitter och sitter och sätesmusklerna somnar…).

Ett sätt att komma runt problemet är att t ex  skaffa sig speciell kunskap så att man kan tipsa sina deltagare om alternativ eller variationer av de klassiska positionerna, t ex kan du lära dig att använda propps när du utför dynamiska sekvenser.

Inom Virya Yoga Rehab, som jag är specialiserad i, använder vi flitigt yogablock och bälte, bolstrar och filtar samt väggen som referenspunkt i vissa av våra flöden.

Yogablock kan då t ex fungera som arm-förlängare i vissa positioner eller kan användas som extra vikt i andra, ditt yogabälte kan hjälpa dig att lättare komma in i vridningar och med hjälp av en vägg kan du utföra positioner med en extra referenspunkt istället för att göra desamma helt fritt på mattan.

Titta här nedan för att se en variation av Uttanasana där väggen hjälper dig som extrareferens och block (samt böjda knän) underlättar i din framåt-fällning.

Ytterligare exempel ser du i video längst nedan, som visar en förberedande position till den statiska nedåtgående hunden. Här hjälper ett yogablock dig att stabilisera axellederna mellan skulderbladen och genom denna förberedande övning kan du få känsla på hur denna stabilitet ska kännas i kroppen samt återskapa detta när du står i nedåtgående hunden.

Och vill du lära dig mer om hur du kan använda dig av block, bälte, filt och vägg i dina dynamiska flöde håller jag under våren tre workshops i Virya Yoga Rehab med fokusen på axlar och rygg (workshop 1); höfter och bäckenet (workshop 2); och fötter och händer (workshop 3). Skriv till mig på liviwann@gmail.com, så berättar jag mer 🙂

Lycka till!

Det är en av de vanligaste älskade-hatade positioner som du kan möta på yogaklasser –

Båten eller Navasana

Älskad av fler för att den tränar både djupa och ytliga rygg-och magmuskler och hatad av kanske ännu fler eftersom den statiska varianten av positionen är helt enkelt utmanande att stå i under flera andetag!

Men vem säger det att positionen behöver vara statisk?

Här har du en kort video på hur du kan integrera båten i en rörelsesekvens som fokuserar på styrkan i magmuskler och rörligheten i höftleder. Rörelsesekvensen, som ingår i ena typen av yoga jag undervisar i – Body Mind Flow yoga, tränar också kroppens orientering i rymden (proprioception) samt utforskar kroppens kontakt med grunden.

Och vill du ändå stegra dig fram till mer traditionella, statiska Navasana kolla några av de rehab/terapeutiska varianter som jag undervisar i på mina Virya Yoga Rehab klasser.

Bild 1. Ta hjälp av väggen och händer som stöd och hitta ett läge där du aktiverar din core.

Bild 2. Släpp nu tag i händerna men behåll fötterna mot väggen och magstödet.

Bild 3. Jobba med golvstödet och ena foten som referens samt ta hjälp av händerna.

Bild 4. Behåll ena foten på golvet men släpp händerna.

Bild 5. Använd dig av ett yogabälte för att avlasta ryggen och så småningom sträcka ut benen.

Bild 6. Navasana utan extrastöd och med (nästan 😉 utsträckta ben.

Lycka till!

“The body is as young as the spine is flexible” (Joseph Pilates)

Du kanske ha hört citatet?

Ryggraden har en central roll i kroppen både rent fysiskt då den sträcker sig hela vägen från nacken till bäckenet men också funktionellt. Den ger stöd till kroppen, skyddar ryggmärgen, hjälper till att behålla flexibilitet och rörlighet i överkroppen, och fungerar som en bas för att fästa musklerna.

När vi föds och under småbarnsåren har vi en fluid och rörlig ryggrad som vi, i princip, kan låta röra på alla möjliga sätt. Men som vuxna förlorar vi denna ryggrörlighet och vi kanske skyller på att vi har blivit äldre och stelare.

Men tänk: är det verkligen ålder eller är det möjligen vår livsstil som gör att vi som vuxna bara kan böja och sträcka oss på vissa få sätt?

Jag vill faktiskt påstå att det inte är frågan om ålder utan snarare om vårt vardagsliv.

Om vardagen och vårt jobb tillät större rörelsefrihet, skulle vi, tror jag, ha mindre ont i ryggen och resten av kroppen…

Tänk vad mycket vi sitter: vi sitter på skolan, på jobbet och hemma på soffan framför TVn och datorn. Oberoende på hur vi sitter är de ställningar vi låter kroppen inta ofta desamma och görs under längre tid. Och hjärnan gör gärna just desamma rörelser eftersom “den känner sig hemma med dem” 😉 så vissa delar av ryggen (kroppen) rörs …men flera andra delar gör inte det…

Vi förlorar mer och mer funktionaliteten i ryggen; fascian eller bindväven i kroppen tappar sin elasticitet; och vi får ont.

Den mer moderna yoga där förflyttningar från och till positioner och ett dynamiskt flöde prioriteras istället för statiska slutpositioner erbjuder möjligheten till mer varierande och frigörande, icke-linjära rörelser som kallas rygg-undulationer eftersom de liknar vågor. Dessa rörelser, som kan göras små som stora, följer inte nödvändningsvis något mönster, är inte exakt symmetriska och syftar till att hitta tillbaka till större rörelsefriheten i ryggen.

Det handlar framförallt om att anpassa rörelserna till din kropp i stället för att tvinga din kropp och rygg i bestämda rörelser. Och det handlar om att få större känsla på var dina egna kroppsdelar befinner sig i rymden (proprioception).

Nedan ser du exempel på dessa våg-lika rörelser i ryggen (undulationer) och vill du testa och praktisera en typ av yoga där dessa rörelser är viktiga är du välkommen på nästa omgång av min kurs i Body Mind Flow Yoga som börjar den 5 april vid Salve Hälsocenter i Stockholm. Skriv till mig till liviwann@gmail.com för mer information och anmäla (det finns drop-in möjligheter också om du vill testa men du behöver skriva och säkra din plats då antal platser på studion är begränsat).

Det är lite likt det som händer med riktiga träd som fäster genom sina rötter till marken och växer sen därifrån uppåt mot ljuset.

Men i det yogiska trädets position –Vrkasana– står vi bara på ena foten på yogamattan eller marken och det är den foten som själv grundar och stabilisera oss. Från fotens stabilitet förlänger vi sen oss – eller växer precis som träd – uppåt genom toppen av huvudet.

I den klassiska Vrkasana är det balansen som är i fokus och för att behålla balansen använder vi oss av magstödet samt jobbar med att aktivera musklerna in mot mitten av kroppen eller “krama om musklerna kring skelettet”.

Men man kan vilja förenkla positionen på olika sätt, t ex underlättar balansdelen i Vrkasana. Inom Virya Yoga Rehab använder vi t ex ofta väggar som referens för att underlätta positionerna. Här nedan kan du se en variant av Vrkasana där jag håller knäet mot väggen för att lättare kunna hålla balansen.

Och här kan du se ännu en variant, där knäet får stöd från stol och filten och ryggen får hjälp av väggen.

I både dessa fall fokuserar vi lite mindre på att balansera men desto mer på Root to Rise-effekten, som vi ofta pratar om inom yoga, dvs hur vi först kan stabilisera oss genom att trycka ner foten på marken för att sen låta denna stabilitet hjälpa oss till en förlängning i ryggen. Genom att underlätta balansen med väggen, stol och filt flyttar vi fokusen från balansen till Root to rise effekten.

Om man ytterligare skulle vilja förenkla positionen, kan man göra Vrkasana liggande på rygg med en fot aktivt tryckt mot en yogakloss mot väggen. Här får ryggen extra stöd då vi ligger ner, men vi kan fortfarande jobba med grundning och förlängning då foten pressas aktivt in mot klossen mot väggen och vi expanderar på samma sätt bakåt i rummet genom toppen av huvudet.

Sist kan du också lägga dig på magen. Det är då Vrkasana bli till en avslappningsposition, vilken du ser nederst.

Restorative yoga (som jag bara älskar) utgörs av positioner som vi vilar i och vi använder olika propps för att hitta in i en ännu djupare avslappning.

Här har jag dels en uppvikt filt under bröstkorgen och en uppvikt filt under det böjda knäet som avlastning. Ett band runt mitt utsträckta ben och med fäste vänt ifrån mig försäkrar att bakbenet är inåt-roterat dvs att det benet inte kollapsar i positionen.

Det är maximalt stabilitet, stillhet och vila som gäller i denna position.

Vilket träd väljer du idag?