Denna höst ska jag börja plugga igen!!! Och det blir kurser som är relaterade till bland det häftigaste en kan plugga just nu, om du frågar mig!
Jag ska plugga NEUROVETENSKAP!!!
Du kanske undrar varför…därför det är ett spännande, relativt ungt ämne som faktiskt länkar samman de områden som jag är intresserad av och är delvis utbildad i – i neurovetenskapen förenas biologi som jag är disputerad och docent i vid Stockholms universitet, med kunskaper om hjärnan och nervsystemet. Nervsystemets struktur och funktioner är fortfarande väldigt outforskade vilket gör det hela ännu mer spännande…
Så om någon veckan ska jag börja läsa distanskursen “Medvetandet och hjärnan” vid Skövde Högskolan. Denna kursen förenar även psykologi till neurovetenskap vilket gör det ännu mer relevant för dem som jag som är intresserade i och undervisar yoga, meditation och yoga nidra. Om allt går som planerat kommer jag att så småningom även läsa distanskursen “Medvetandet och dess olika tillstånd” vid samma högskolan. Det blir superskojigt!
Smärta är ett ämne inom neurovetenskapen, som vi fortfarande vet lite om ….
Ett oerhört spännande delområde inom neurovetenskap, vars forskning går snabbt framåt men där mycket tycks finnas kvar att förklara, handlar om smärta i kroppen, vilket tyvärr berör en himla massa människor på en massa olika nivåer.
Som yogalärare tycker jag är väldigt vanligt att deltagare som kommer in på klass berättar om att hen har ont här och där, och att hen därför inte kan göra alla rörelser. Också vanligt, tycker jag, när jag hjälper enskilda individer genom privata timmar, att klienter som har kronisk smärta berättar att smärtan blir mindre under yogapasset men kryper sen fram igen efter yoga och får samma vanliga intensitet. Här handlar det förresten inte om obekanta tillfälliga smärtor såsom vi plötsligt kan få av en ny skada utan det är kronisk smärta inlägget handlar om.
Så var är smärta och kan vi på något sätt “tämja” den?
Som du också kan höra och se i den fantastiskt bra YouTube videon, som jag lagt till nedan, och som handlar om ett nytt sätt att tänka kring smärtan, kan man säga att smärta är sättet som hjärnan och nervsystemet tar till för att skydda kroppen från eventuella faror. Vår hjärna lär sig alltså vilka situationer som kan vara farliga för oss utifrån upplevda erfarenheter och minnen över olyckliga händelser. När en potentiellt olycklig situation dyker upp igen, checkar nervsystemet av snabbt denna genom att jämföra den mot tidigare händelser. Om nervsystemet tror det finns fara på gång, försöker det skydda kroppen genom att skicka ut smärtan i kroppen.
Man man lugnt säga att smärta från början har ett stort överlevnads värde. Den skyddar oss från att skada oss vidare.
Men det är inte alltid så, tyvärr…
Man kan säga att hjärnan ibland “överreagerar” och skickar ut smärtan bara “just in case” dvs vissa externa stimuli kan trigga igång minnen av tidigare riktiga farliga händelser även när den befintliga händelsen inte är lika farlig för kroppen. Smärta är således inte alla gånger ett resultat av fysiska, faktisk skada. Vi kan ha ont någonstans även fast kroppen har läkt. Återigen, hjärnan och nervsystemet garderar sig och skyddar kroppen på sitt sätt, genom att skicka ett STOP -signal via smärta.
Dessutom enligt Prof. Moseley som ni ser i video nedan, ju större smärtkänslan kroppen upplever, desto “bättre” blir kroppen på att känna smärtan. Som konsekvens av detta kan smärtan kännas ännu mer..
Observera att hela detta resonemang inte betyder att det inte finns riktig kronisk smärta! Det gör det förstås. Men inte alla upplevelser på smärtan innebär att vi fortfarande har en skada. Kroppen kan ha blivit frisk. Men minnet av skadan gör att nervsystemet minns de lägen som orsakade skadan och försöker på sitt sätt att få oss att inte röra oss i dessa lägen genom att skicka smärta.
Så hur vet vi när smärta är “på riktigt”?
Ja, tyvärr verkar det inte vara så lätt att veta men Prof. Moseley menar att man kan försöka utforska sin smärta genom att t ex ställa flera frågor kring det till sjukgymnasten eller läkare, eller genom att långsamt utforska rörelse. Dessutom är det superviktigt att närma sig till smärtan med en annorlunda attityd.
Titta gärna på videon nedan. Den publicerades för en tid sen men trots det finns det ytterst aktuella fakta i den och den är dessutom välgjort och närmar sig smärtproblematik på samma sätt som vi borde försöka närma oss vår smärta, dvs med större nyfikenhet och en tro på att vi faktiskt kan läka.
