Assisteringar på yogaklasser – mina tankar som yogalärare
”Är det någon som inte vill ha justeringar, räck upp en hand nu”.
Ibland – men inte alltid! – får man denna fråga av yogaläraren i början på en yogaklass.
Har du också varit med om det?
Själv brukar jag nämna detta (om jag inte glömmer det…) de gångerna jag leder en klass där jag vet det finns möjlighet att stanna kvar i en position under några andetag. Det är nämligen då vi lärare har möjlighet att hjälpa till med passningar. Flödande klasser har däremot en dynamik som inte tillåter passningar.
Men låt oss backa bandet ….
VAD ÄR PASSNINGAR OCH VARFÖR GER VI DEM?
Passningar eller justeringar, såsom jag tänker, är generellt av tre typer:
- ”Viktiga passningar”/”Räddningspassningar” som ges när man ser att en deltagare inte förstår hur hen ska göra en position. Vi passar i syfte att hindra att deltagaren gör sig illa.
- ”Godis”- passningar eller må-bra-passningar är de passningar som precis som dessa namn syftar till, försöker höja känslan av välmående hos en deltagare, göra en position skönare eller hjälpa en deltagare att själv komma djupare in i en position m h a andetaget.
Ett exempel är när vi placerar händerna lätt (men inte för lätt dock….här är det ett helt vetenskap hur placeringen av händer bör vara) på var sin sidan av ryggen och låter deltagaren rikta in andetaget mot våra händer. Placeringen av händer på ryggen hjälper deltagaren att bli mer medveten om den delen av kropp och kanske underlättar just aktiveringen av andetaget in mot denna del av kroppen.
Ett konkret exempel på rörelse där denna passning brukar kunna funka är när vi vid en sittande vridning låter deltagaren mjukt rotera ut åt ena sidan och fördjupa vridningen kanske i några millimeter m h a andetaget.
PASSNINGAR OM LINJERING
Sist och inte minst har vi:
3. ”Alignment”– passningar. Jag har inte något bättre namn på dessa justeringar som görs egentligen mest i syftet att förbättra en given alignment eller linjering för en viss position. Till exempel i Trigonasana – triangel – kan vara frågan om att justera ryggen eller rätta till den axeln (och den utsträckta armen) som vi lyfter upp när vi “öppnar upp hjärtat” eller vänder bröstet mot sidan, eller kanske rätta avståndet mellan fötterna eller ännu vanligare (tyvärr) att styra placeringen av bakre foten till en fixerad vinkel på 90 grader.
Att kunna utföra dessa passningar ingår, såvitt jag vet, i de flesta yogalärarutbildningarna och workshops, vilket är bra för att justeringarna ökar kunskap om hur man har tänkt kring dessa positioner, hur de ”bör” se ut och vilka effekter de ska kunna ge.
Men i takt att vi förstår mer och mer om människokroppen och hur allt i kroppen egentligen hänger ihop, har vi också fattat att en fix alignment inte är något att direkt sträva efter. Alla kroppar ser lite olika ut, storleken och formen på våra ben skiljer sig en hel del, placeringen av inre organ kan variera, och ibland kan vissa av oss även sakna en muskel (t ex finns inte M. transversus abdominis hos alla!).
Så klart att en enda bestämd alignment inte är möjlig i ljuset av allt detta!
Dessutom har vår livsstil och eventuella skador ofta förändrat kroppen på ett sätt att vissa bestämda linjerade positioner bara inte går att uppnås för många människor! Att tvinga in våra kroppar i en exakt bestämd position, bara för att någon har bestämt att det ska gå, verkar helt fel, tycker jag. Bättre att acceptera att alla har olika fysiska förutsättningar och sträva att hitta alternativ till den “perfekta” linjeringen.
KAN MAN RÖRA NÅGON ANNANS KROPP FÖR ATT JUSTERA?
Men det finns en annan aspekt av hela passningstänket som är ännu djupare och egentligen ännu viktigare än vilka typer av passningar det finns.
Har man ens rätt att ta i någon annans kropp under en yogaklass? Och bidrar verkligen passningar till något bra för deltagare?
I USA har man sen länge slutat passa, för all typ av kroppsberöring i dessa sammanhang kan feltolkas så flera av de amerikanska yogalärare som jag har gått workshops för har berättat att de inte längre passar på sina klasser eller att de justerar bara de deltagare som de känner, just för att de är oroliga för att bli stämda. Det har hänt så många gånger i deras hemland, säger de.
Samtidigt vet vi att yogavärlden har skakats av flera skandaler under tiderna där manliga lärare har utnyttjat sin lärar- eller guru-position gentemot kvinnliga yogadeltagare. Och dessvärre verkar dessa situationer leva kvar såsom vi nyligen har tagit del av genom #METOOYOGA, en förlängning av #METOO.
Så allt som allt, är det nu viktigare än någonsin, skulle jag som yogalärare vilja påstå att fråga sig om vi ens ska utföra några passningar under våra yogaklasser och om ja, att vi faktiskt fundera på när vi gör passningar, varför vi gör dem och på vilka sätt vi gör dem.
PS Här hittar du flera inlägg där mina bloggarkollegor på Yoga World, Karin, Johanna och Veronica delar med sig sin syn på passningar, metoo med mer. Läs gärna!
