Hos mig är det snart dags för sommarlovet. Hur är det hos dig?

Du kanske är en av de som har möjlighet att pausa ditt jobb och snart ta sommarledigt i några veckor eller så har du kanske redan varit ledig under vinterhalvåret och behöver arbeta under sommaren. Oberoende på den kategorin som vi faller under kan vi inte komma ifrån att samhället förbereder sig nu för en längre paus. Sommarlovet närmar sig.

Skolorna är stängda och ungdomar är redan på sommarlov. Även på Campus där jag har jobbat fram till nyligen, är det helt tomt på folk då även universitets studenter har paus. Och på bussar och tåg märks det tydligt att en del människor redan har påbörjat sin sommarledighet då det inte längre är trängsel på morgnarna.

Sen är det också bara att titta ut i naturen och se grönskan runt omkring och känna solen som värmer.

Äntligen lite sommar också i Sverige!

Själv har jag börjat nedräkningen till min semester och lika mycket som jag tänker på vad jag vill göra under mina semesterdagar tänker jag också mer aktivt än någonsin på vilket sätt jag kan försöka få mina lediga dagar att räcka längre….för att det som brukar hända mig när jag jobbar så intensivt under en längre tid såsom jag har gjort denna vår är att det tar lång tid för mig att varva ner. Det är rätt lätt, tyvärr, att jag fortsätter att “jobba i tankarna” även om jag inte undervisar eller är på kontoret. För mig handlar det alltså om att verkligen lära sig att vara i nuet så att varje timme och varje semesterdag ska kännas som längre.

Jag tror att det är nu som yogas mer spirituella del och framförallt övningar i mindfulness och meditation kan bli viktigare än någonsin. Genom att sitta i stillhet och “bara vara” kan vi kanske också sakta ner tempot vilket är en förutsättning för vila och paus.

Så i sommar tänker jag:

• Pausa!
• Ta mig tid att se, känna, lukta och höra i naturen.
• Andas långsamt.
• Vara ute så mycket som jag bara kan.
• Gå barfota i gräset eller på stranden.
• Uppskatta sommarljuset och grönskan.

Hur ska du göra för att få sommaren att räcka så länge som möjligt?

Ni vet rörelsen “Trä i nålen” där man ligger i barnets position och som detta namn antyder, trär man i armen (nålen) under den andra armen för att sen ta spjärn av fingertopparna och lyfta upp den axeln som är överst? Det ger en skön vridning i stor del av kroppen, inte minst i ryggen.

Just på grund av rörelsen startar från barnets position och är en vridning, kan den ibland kallas för Parsva (sida) Balasana (barn) även om jag undrar om detta sanskritnamn inte egentligen är ett nytt och konstgjort namn….positionen känns inte som en av de få gamla men jag kan ha fel förstås….någon som vet?

Hur som helst, finns det många flera sätt att använda sig av denna rörelse som ger en skön vridning i bröstryggen. Genom att jobba dynamiskt kan du dessutom också utforska hur våra fasciastråk hänger ihop genom “spirallinjer” som löper tvärs genom kroppen.

I min video nedan här ser du fyra varianter i ett miniflow.

Trä i nålen i Uttanasana

I första lilla sekvensen “trär jag i nålen” från stående framåtfällning Uttanasana. Du kan antingen sträva efter att hålla den bärande armen utsträckt hela tiden eller så släpper du denna mer strikta biomekaniska sätt att röra sig och utforskar lite mer fritt vad som händer i vridningen när du tillåter denna arm att böja sig lite när du vrider.

Trä i nålen i utfall

Sen kommer jag så småningom in till ett utfall och “trär jag i nålen” i utfallet.

Hur förändras vridningen när du lägger till balansen?

Trä i nålen vid alla fyra

Sist går jag nere till alla fyra och utforskar först “trä i nålen” med händer på klossarna och sen med händerna direkt på mattan.

På vilket sätt skiljer sig rörelse i ryggen och beter sig axellederna lika eller inte i de två rörelserna?

Vad händer i vridningen när den bärande armen tillåts att böjas?

Testa gärna och återkom, så får vi se om du upplevde detsamma som jag!

Och du vet att till hösten kommer det nya chanser till min WORKSHOP OM RYGG! Fråga gärna din Yogastudio om du vill att kommer till dig med min Yoga och rygg!

Som alltid är detta ett diskussionsinlägg, jag har inte det perfekta svaret och jag respekterar allas åsikter! Alla vi är dessutom helt överens om att andetaget är superviktigt vid yoga och att påminna våra deltagare om att andas är en självklarhet…..men det finns uppenbarligen olika sätt att påminna om andning….

Låt oss backa bandet lite och ramar in frågan.

Många av oss yogalärare som undervisar fysisk och dynamisk yoga kommer från traditioner där man praktiserar rörelser kopplade till in- och utandning. När vi instruerar yoga, instruerar vi därför deltagarna att “andas in” och göra en rörelse, och “andas ut” och göra en annan rörelse. Vissa rörelser där man förlänger sig t ex när du sträcker upp armarna i stående position (Utthita tadasana) är av traditionen kopplade till inandning. När vi däremot fäller fram eller fördjupar oss i en vridning instruerar vi dessa rörelser vid utandning. Bara som exempel… det här är 1 sätt och det finns säkert flera andra liknande sätt…

Generellt sett fungerar det bra att guida in deltagarna såhär, men då och då efter klasserna kan det ibland komma fram deltagare som kommenterar att de hade haft svårt att andas på detta sätt. De säger att de istället vill antingen andas snabbare/saktare eller bara utföra rörelserna med omvänt andetag (dvs andas ut vid t ex förlängning och in vid fördjupning).

Sen jag började undervisa har jag funderat på varför jag/vi gör som jag/vi gör…. egentligen är det självklart att vi alla inte kan andas i exakt samma tempo eller på exakt samma sätt, andetaget är ju lika personligt som vilket rörelseomfång som helst…

När jag diskuterade denna fråga med senior yogalärare fick jag svar att skälet varför vi instruerar rörelser och andetag ihop är för att påminna deltagare -speciellt de nya- att aktivt andas genom rörelserna. Det är vanligt att se yogisar som fokuserar så mycket på rörelser att de glömmer bort att andas.

En annan förklaring jag fått är att andningsinstruktioner är som de är eftersom de är strikt kopplade till aktivering av bandhas (undervisar ni fortfarande om bandhas?).

Men det finns också många yogalärare som tagit fast på att varje individ andas på sitt sätt och valt att istället gå över till att bara lära ut rörelser utan andningsinstruktioner (dvs utan “andas in/andas ut). Oftast inkluderar dock deras instruktioner frekventa påminnelser om andetaget t ex genom att be deltagarna att rikta andetaget till olika kroppsdelar eller att notera var andetagets känns som mest i kroppen.

Oberoende på vilket ditt sätt du väljer att hålla dina klasser enligt, är det nog väldigt viktigt att stanna upp då och då och reflektera på varför vi gör på ett visst sätt samt lyhört lyssna på alternativa sätt att undervisa….för tänk om vi skulle upptäcka att vi gör som vi gör bara av gammal vana utan att det är användbart för våra yogisar?

Hur gör du yogalärare på dina klasser?

Här nedan får du tre videon:

I den första video berättar jag om hur du kan lägga upp en uppvärmning där du arbetar först kontrollerat genom rotationer isolerade vid höftleder, för att sen utforska två andra typer av mer sammansatta rörelser som involverar flera leder. Alla tre rörelser främjar rörligheten i dina höfter!

Sen följer Video 2 och 3 med de tre övningarna sedda från sidan och framifrån.

Testa du också och skriv och berätta!

Det råder ett konsensus om att det är bra att ha en yogapraktik men ju mer jag pratar med olika yogautövare och hör på podd-avsnitt som avhandlar detta ämne, desto flera olika definitioner om vad yogapraktiken kan vara dyker upp….så vad är egentligen en yogapraktik?

Medan jag håller på och fundera på hur jag ska lägga upp större inlägg om Yoga sutra som kräver längre tid att författa, tänkte jag att jag kunde dela med mig om några egna reflektioner som jag gjort på sistone om ämnet yogapraktik och vad en yogapraktik kan vara.

En definition på yogapraktik innebär de asanas som utförs på yogamattan. Att praktisera yoga i detta fall innebär att röra kroppen och det verkar vara vanligt att välja ut de rörelser eller positioner som ska göras utifrån tanken att om man gör judt den och den rörelsen, kan man uppnå en större rörelseomfång eller rörlighet i just den eller den andra delen av kroppen. Bakom detta finns det idén om att man kan skräddarsy sin praktik utifrån det man känner man behöver fokusera på i kroppen.

Men enligt i en podd där duktiga Body Mind Centering och rörelseläraren Amy Matthews uttalade sig ang yohapraktik är denna definition av yogapraktiken lite för simpel.

Att landa på yogamattan en liten stund varje dag innebär istället så mycket mer säger Amy. Yogapraktiken är ett regelbundet möte med sig själv och genom att tänka på ens yogapraktik i bara i termer av de rörelser/asanasa som ger den eller den andra effekten i kroppen reducerar och förminskar vi den mycket djupare innebörd av en daglig praktik.

Här kan du lyssna på avsnitten där Amy delger sina synpunkter om bl a detta.

Jag personligt föredrar numera ännu en annan definition av yogapraktik. Jag tänker att praktiken kan vara så mycket mer än den tiden jag är på yogamattan (eller utanför då jag numer fysiskt praktisera utan matta).

Jag tänker istället att jag kan utöva yoga eller sträva efter att leva “yogiskt” i princip hela tiden. Utöver det mest uppenbara kropps-och andetags baserad yogapraktik innebär min praktik så mycket annat som ingår i min praktik t ex:

1. att försöka komma ihåg att vara tacksam för minst tre saker varje dag.

2. att träna mig på att fokusera på det som är bra och positivt och inte låta negativa tankar ta över.

3. att lita på att saker och ting tar sin vändning mot det bästa av sig själva – basic trust.

4. att göra det jag kan för miljön och leva i samklang med naturen eftersom vi är en del av naturen.

…Bara för att ge några exempel på vad som jag numer tänker ingår i min dagliga praktik 🙂

När jag tänker på yogapraktiken i dessa termer blir denna så mycket större och betydelsefull och det är då jag känner att jag verkligen låter yoga vara överallt i mitt liv.

Hur tänker du om din yogapraktik?