På konferensen “Yoga och Science” – var står vi nu?

Veckan har antagligen redan börjat när du läser detta inlägg, även om jag skriver inlägget nu precis hemkommen, för att bäst ge dig en färsk sammanfattning över den spännande konferensen Yoga & Science som jag i år har haft chansen att delta vid som åhörare.

Faktiskt riktigt spännande för mig att sitta och lyssna på alla vetenskapliga presentationer, då jag i ”mitt tidigare liv” när jag forskade, varit på åtskilliga forsknings konferenser i Sverige och utomlands men då i ämnet biologi.

Dagens forskningskonferens handlade delvis också om biologi men i fokus för idag stod yoga vilket också märktes på publiken, som bestod av flera forskare inom medicin, alternativ medicin och biologi men också framförallt av många yogalärare och yogapraktiserande.

Gemensamt för alla intressanta vetenskapliga presentationer idag var just hur långt forskningen på yoga har kommit. Men trots denna gemensamma nämnare, bjöd konferensen på en stor bredd av ämnen; presentationer avhandlade allt från yogas positiva effekter på flera typer av kronisk smärta, till yogas positiva kardiovaskulära effekter och till och med till yogas och annan fysisk aktivitets påverka på tarmbakterieflora eller genuttryck.

Bredden på ämnen speglades också i de flera olika definitioner på yoga som forskarna som föreläste hade använt. “Yoga” definieras nämligen fortfarande på olika sätt av de som designar vetenskapliga studier; inte bara genom att många olika typer av yoga används) i studier utan också i hur den valda yogadefinitionen inkluderar eller inte Pranayama (andning) och meditation utöver den fysiska delen (asanas).

När man jämför studier baserade på olika definitioner på yoga kan det bli problematiskt. Till exempel i större studier, så kallade (meta)analyser, kombineras olika resultat från enskilda studier för att utifrån dessa dra allmänna slutsatser. I dessa fall är det superviktigt att man verkligen kombinera studier som har utgått från samma definition på yoga. Om inte, kan slutsatserna bli felaktiga, en typ av problematik som forskarna är mycket medvetna om och jobbar aktivt med.

Vid sidan av den vanligare definitionen på yoga som “träning ” eller “fysisk aktivitet presenterades också en alternativ insikt som jag tycker känns intressant att nämna i sammanhanget. Enligt en av årets “Yoga och Science” organisatörer, disputerade yogaläraren Marian Papp, som har doktorerat i medicinsk vetenskap på Karolinska Institutet med sin avhandling om effekterna av Hatha yoga (Hatha yogic exercises for physical function in healthy individuals and patients with obstructive respiratory disorders) är det inte alls möjligt att särskilja den fysiska delen av yoga (asanas) från andetaget och meditationen när man utför studier på yoga då dessa tre delar samverkar så pass mycket med varandra. I ljuset av detta blir definitionen av yoga mycket bredare.

Oberoende på det specifika delämnet som de föreläste om idag var alla de kompetenta talare överens med varandra om att yoga har väldigt mycket att erbjuda oss och att många är de positiva effekter som både den fysiska yoga och meditation har på oss som utövar dem, och alla som kom och lyssnade idag ansåg också att det är viktigt att träffas och lyfta upp denna ännu rätt nya forskningsfält.

Stort tack till Eddie Stern, Marian Papp och Jackie Kleefield för en intressant och viktig konferens som jag ser fram emot att delta vid nästa år igen!