Att följa sin kallelse i coronatider, går det?…några egna reflektioner

Stephen Copes “The Great Work of your Life” som jag läser nu, handlar om att hitta och fullfölja ens syfte eller ens Dharma; att komma underfund med det som är din gåva eller kallelse och också leva ut detta i rätta tiden.

Jag beställde boken efter tips från en av mina älskade lärare som rekommenderade den och trots att boken köptes långt innan coronakrisen behandlar boken ett för mig och säkert fler riktigt aktuellt ämne; vad händer om du har kommit fram till vad som är din Dharma men inte kan leva efter det pga yttre omständigheter?

Strax innan coronakrisen började, drog det företaget som jag var anställd vid på deltid in min administrativa tjänst pga ekonomiska problem. Då tog jag ett för mig riktigt stort beslut: äntligen skulle jag hoppa ut i mörkret och följa det som jag länge känt är min Dharma: att undervisa och förmedla yoga på heltid.

Enligt Stephen Copes tar det ofta tid, till och med många år, innan vi förstår vilket egentligen är vår kallelse och även när vi har fattat det, måste tiden var rätt för att vi ska kunna ägna oss helhjärta åt vår dharma.

Så hade jag tagit ett djärvt beslut – det är nämligen inte alls lätt att försörja sig på yoga, om du frågar mig….- men så hade jag också tidigare varit så nära många gånger att släppa administrations ekonomiskt tryggare värld och fokusera på mitt yogaföretag….och nu kändes det verkligen som rätta tiden för detta!

Strax efter mitt beslut, kom alltså coronavirus in i vårt liv och slog ner det väldigt mycket av det jobbet som jag hade lagt ner för att under åren bygga upp mitt yogaföretag.

Ja, jag vet att jag inte är ensam om detta. Det är hur många som helst av oss yogalärare som drabbats av att yogastudion har stängt eller reducerat sin verksamhet så att bara studioägarna själva håller undervisning, som dessutom har blivit, av självklara skäl, mer och mer online. Och visst har jag full förståelse för både studioägarnas agerande och deltagarens frånvaro!

Men stora frågan kvarstår: att fortsätta undervisa och förmedla yoga? Möjligt? Går det? Kan jag? Ska jag?

Ju mer jag tänker på dessa frågor, desto mer kommer jag fram till samma svar.

DEN MENTALA TRÄNINGEN SOM FÖRMEDLINGEN AV YOGA GER, BEHÖVS NU MER ÄN NÅGONSIN och OM DET ÄR DET SOM ÄR MIN KALLELSE, TÄNKER JAG INTE GE UPP DET I FÖRSTA TAG!

Så tänker jag, hur tänker du nu yogalärarkollega?