Varför mår vi så dåligt när allt är så bra? Jag har läst Christian Rücks nya bok “Olyckliga i paradiset”

Hur kan det komma sig att vi ännu kämpar på med depression, stress och ångest även fast vår välfärd har blivit större och vi har nu möjligheten att leva längre? Forskaren och psykiatern Christian Rück har funderat mycket på detta och i boken “Olyckliga i paradiset. Varför mår vi dåligt när allt är så bra” utvecklar han vidare detta ämne, bjuder in till reflektioner och försöker på olika sätt besvara frågan.

Boken börjar med en av Christians personliga berättelser om mormor Lisen, som föddes bara fem år innan spanska sjukan brutit ut, en pandemi som har jämförts med coronapandemi (lite av ett sammanträffande att denna bok publicerades just mer eller mindre samtidigt som just coronapandemin). På grund av denna hemska sjukdom dog den ogifta Lisens mamma när Lisen bara vara 5 år gammal och Lisen lämnades ensam och föräldralös, som väldigt liten med sina morföräldrar som hon växte upp med i Östergötland. Men trots detta fruktansvärt hårda start på livet fick Lisen ett tämligen gott “medelklassigt” liv. Hon skaffade så småningom ett bra jobb och träffade mannen i sitt liv, fick barn, blev mycket gammal och dog ensam. Man kan säga, berättar författaren att Lisen i stort levde i många, rätt så lyckliga år. Christian frågar sig då hur lilla föräldralösa Lisen kom att leva gott trots en mängd riskfaktorer som liksom hade satt ton för ett svårt vuxenliv och han jämför detta med många andra människor som tampas med kraftiga depressioner och ångestsyndrom, trots att de inte haft i närheten av Lisens jobbiga livsstart.

I “Olyckliga i paradiset” berättar författaren vidare om hur “stress” kom att inta plats i vår ordlista och han diskuterar stressens evolutionära värde och de grundskälen till att vi kan uppleva stress dvs han berättar inte bara om skyddsmekanismer som något negativt men också om något viktigt för oss att kunna uppleva i rätta situationen. I boken diskuteras även utmattning som kan ses som nästa tillstånd efter kronisk stress och hur utmattningssyndrom är en diagnos som finns bara i Sverige. Här ryms också en diskussion om vikten att kunna ställa en diagnos för att symptom i sig utan diagnos ger nödvändigtvis inte den statusen som hjälper dig att få behandling. Tvärtom är en diagnos kanske enda sättet att få adekvat vård för det våra problem. Och lite som en konsekvens av detta har antalet diagnos för vissa sjukdomar som t ex autism ökat kraftigt, vilket författare diskuterar fördelar och nackdelar om i boken.

Denna bok, som har gett mig en hel del nya insikter om stress, redovisar för en mängd studier i psykiatri som författaren som är läkare i psykiatrin har läst och tagit ställning till, vilket ger boken en viktig vetenskaplig grund. Men boken innehåller även diskussion om mer filosofiska aspekter av livet. Till exempel bjuder författaren in till reflektioner angående lidandet och dess eventuella mening och om varför vi egentligen inte kan bli av med allt lidande. Kan det kanske vara så att vi behöver lära oss att nöja med det är som är bra i vårt liv istället för att eftersträva ett helt lidandelöst liv?

“Olyckliga i paradiset. Varför mår vi dåligt när allt är så bra” är en intressant och forskningsförankrad bok som använder sig av traditionell psykiatri för att diskutera ett viktigt ämne, nämligen vår möjlighet att må bra trots livets ett oundvikligt lidande.