Släpp kontroll, kliv ut ur din yogamatta och utforska världen! Kolla videon här!

Du tar med den till alla klasser och du rullar ut den hemma när du behöver hitta in till kroppen eller få en mental paus: det är din yogamatta, din egen trygghetszon, dit du återvänder gång på gång för att samla kraft.

Du kanske känner igen dig i beskrivningen ovan. Jag gör det och har självklart min egen favorit matta (här ser du den).

Men kan yogamattan på något sätt vara begränsande?

Nu provocerar jag några igen: det är ju självklart att man praktiserar yogan på en yogamatta…. men världen är så mycket större än en rektangel på vilken du rör dig och utför dina asanas på eller hur? Och rörelsepotential oändlig när du kliver ut ur mattan!

Om du, som jag, tycker att yogapraktiken (här menar jag den fysiska delen av yoga) ska innehålla rörelse och att dynamiska förflyttningar ska vara fokus på praktiken, så kanske du håller med mig när jag säger att yoga på en matta mycket väl kan inskränka rörelsefriheten.

Givet att du har plats att göra det och att golvet på vilket du rör dig tillåter det, TESTA OCH KLIVA UT UR MATTAN och låt kroppen göra rörelserna lite större, mer funktionella och mer organiskt.

Låt också kroppen utföra de rörelser som kroppen kunde göra en gång i tiden då du var yngre. Till exempel: kan du resa dig från golvet och sätta sig tillbaka på golvet utan ansträngning, utan ont och på ett smidigt sätt? Det låter busenkelt men är ändå så främmande för många, har jag upptäckt under mina yogaklasser.

Varför?

Vi har inte så jättestort behov att utföra dessa rörelser så fort vi blir vuxna, vi sitter inte ofta på golvet (här i Sverige iaf), leker inte på marken eller kryper inte heller, och det är nog kanske bara om vi ramlar då vi måste resa oss från golvet.

Och när du försöker lära kroppen någon rörelse som kroppen inte har gjort på väldigt längre, är det frustrerande och det tar tid….

Kolla video här nere. Här tränar jag mig på att resa mig och sätta mig utan paus (det går lättare efter ett tag) och med så liten ansträngning som möjligt. Förutom att vara en funktionell rörelse, använder jag mig av senaste forskningen om fascian eller all bindväv som bland annat håller samman vår kropp. När kroppen har lärt sig rörelserna, går rörelserna i ett, och jag kan röra mig genom att återanvända rörelseenergi eller sparar in på krafter ( det är fascians elastiska (rebound) effekt).

Jag kunde inte alls göra de rörelser som du ser här, när jag först blev visad dem. Bara en så enkel sak som att fatta hur man placerar sig på golvet för att starta rörelsesekvensen var för mig en gåta under en hel dag….min hjärna kunde inte förstå!

Sen plötsligt så satt bara alla rörelserna på plats även om jag fortfarande tränar på dem.

Det jag gjorde för att lära mig var att tillämpa principer som jag har kommit på påminner om den mycket användbara Alexander teknik-metoden (oftast använd inom teater men också i flera andra sammanhang) ifall du hört om den: mycket förenklat, gör man om och om samma rörelser men i mycket långsamt tempo, och bryter också ner rörelsesekvensen i mindre och lättare steg i syftet att lära om hjärnan och kroppen nya rörelser eller rörelser som kroppen tidigare har kunnat göra men inte gjort på länge och härmed glömt bort.

Och hjärnan är jättesmart! Så plötsligt blir det som kändes omöjligt alldeles möjligt.

I denna rörelsesekvens kan du låta kroppen resa sig från golvet och sätta sig tillbaka genom att

1. flytta kroppsvikten åt ena sidan nästan som du gör när du kommer in  i en sidoplanka.

2. rulla över på andra sidan.

3. genom att använda händerna och ena fotryggen -din GRUNDNING! -kan du sätta dig ner igen med mycket lite ansträngning.

Om-organisera benen och börja om.

Kliva ut sin yogamattan eller sin kontrollzon var det….ju. 😉