Vi pratar om…ALIGNMENT på yoga. Vad är det?

Om du är yogalärare är du säkert bekant med detta ord, och är du praktiserande yogi har du helt klart tillämpat detta vid klasser eller egen praktik. Det handlar om ALIGNMENT på yoga. Har du hört det? Och vad menas med det?

Ok, till och börja med….det finns säkert ännu flera definitioner av alignment än dem som jag tänker jag skulle reflektera över här, så läs inlägget med open mind och bidra gärna själv med flera insikter och kommentarer på inlägget 🙂

Ordet alignment kan innebära att sträva efter ett unikt, statiskt och absolut sätt att placera kroppen i för varje asana/yogaposition. Så tänk till exempel på triangelpositionen- Trigonasana – och fundera lite på de instruktioner som du kanske har fått på klass: om du har praktiserat en mer traditionell yoga, kanske du har fått noga instruktioner på exakt hur (vilken vinkel) du placerar din bakre och främre fot i, hur du roterar främre och bakre ben, men också hur du vrider höfterna och ryggraden (samt förhållande mellan dem), hur armarna ska placera sig i rymden, och var du ska vila blicken mm mm.

Det finns per se inget fel med detta noggranna sätt att praktisera fysisk yoga och vid grund och botten kan man tänka sig att en noga alignment lärs ut, så att ingen ska skada sig. Genom att lära ut detaljerade biomekaniska instruktioner för varje position kan man nämligen förhoppningsvis leda alla yogisar riskfritt in i positionerna.

Problemet uppstår när ens kropp inte kan inta dessa vinklar och lägen och i strävan efter att göra det, tvingar du kroppen i lägen som inte är salutogena….vi återkommer till detta längre ner….

Man kan även tänka på alignment utifrån en ännu mer specifik stabiliserande biomekanisk perspektiv dvs att det finns en grundform på varje asana som placerar varje led i ett för varje led optimalt och mest stabilt läge…..även detta låter jättebra men på samma sätt som ovan: vad händer när din kropp inte har de fysiska/anatomiska förutsättningarna att vara i dessa superstabila ledlägen?? Då kanske du tvingar in dina höfter eller din rygg i lägen som gör ont och skadar dig…

Så problemet med både dessa definitioner av alignment är att de utgår från en enda fix form för varje position som om alla kroppar skulle ha likadana förutsättningar till rörelse….vilket vi vet sällan är fallet. Det förekommer en helt enorm variation hos människor vad det gäller hur man rör kroppen. Till exempel kan olika höftleder rotera, flexa och göra en extension olika beroende på anatomi, livsstil, ålder, delvis genus mm mm.

Inom den moderna yoga, har man nu anammat det som egentligen är självklart, att vi alla har olika grundförutsättningar för olika yogapositioner och anpassar numer yogapositionerna till kroppen istället för tvärtom. Fortfarande måste vi lärare ge allmänna instruktioner om hur du ska komma in i en asana och hur du kommer ut ur den. Men så vet vi nu att det är viktigt att ge varianter av varje instruktion samt hur otroligt värdefullt det är att bryta ner positioner till mindre steg, preparera kroppen inför varje position samt gärna använda props för att underlätta.

Vissa av oss (jag till exempel) har dessutom gått ifrån att undervisa en yogatyp som är  mer centrerad på slutpositioner (eller peak poses) och över till en typ av yoga där förflyttningar till och från positionerna, baserade på god biomekanik och grundstabilitet (ingen rörelse utan grundstabilitet!), är i fokus.

En yoga som anpassas vid din kropp och inte tvärtom. Visst köper vi det? 🙂