Yogalärare – hur undervisar du? Några måndags reflektioner

Under senaste veckan har jag börjat odla landet igen och när jag håller på och gräver, sår och ta bort ogräs, lyssnar jag ofta på poddar om yoga. Genom dessa poddar får jag inspiration till egna reflektioner och inlägg och detta inlägg är verkligen resultatet av senaste poddarna jag lyssnade på.

Ämnet är i sig inget nytt och många har tidigare uppmärksammat och reflekterat kring vår roll som yogalärare och det språket vi använder både när vi håller yogaklasserna och när vi utbildar blivande yogalärare. Trots att ämnet är bekant tål det, tycker jag, att upprepas och påminna sig om och om, särskilt när man plötsligt hör etablerade yogalärare uttala sig kategoriskt om aspekter av yoga som de uppenbarligen inte behärskar.

Experthatten kommer på även när personer inte är experter i det de uttalar sig om!

Så var fallet med ett par av de poddar jag nyligen lyssnat; den ena där en känd yogalärarutbildare deklarerade att “the real yin yoga is done without props”. Inga nyanser där eller källor för påståenden. Hon sa helt enkelt att yin yoga med props är inte yin yoga på riktigt….jag undrar hur denna lärare tänkte och också hur hon tordes uttala sig så när alla vet att hon inte ens undervisar yin yoga…

Nästa podd som jag lyssnade på avhandlade användning av yoga-filosofiska begrepp under yogaklasser och hävdade bestämt att våra yogalärarutbildningar inte skulle innehålla någon äldre yogafilosofi då blivande lärare skulle ändå bara lära ut yoga som träning….här kan man ju ha sin åsikt om detta, men att uttala sig om detta som det enda möjliga, ja du hör hur det låter…

Så listan av dessa exempel kan nog göras lång och klart är det att många känner sig experter på mycket och “säljer” sina åsikter som allmängiltiga för många andra av oss. Hur många yogalärare lyssnar okritiskt på mer etablerade utbildare?

Allt detta tog mig till att reflektera igen över hur jag använder språket när jag t ex håller mina workshops då lärare ofta ansluter och här vet jag att jag jobbar aktivt på att verifiera det jag lär ut innan jag delar med mig av de kunskaper alternativt är jag ödmjuk nog att berätta att detta vet jag inte om eller att vi inte ännu har ett konsensus om detta.

Något annat sätt att utbilda är inte ok, om du frågar mig!

Lite likt detta är det också vår användning av språket när vi undervisar dynamisk -yogaklasser. Det är så väldigt lätt att instruera på ett sätt som inte lämna något utrymme för utforskande av formerna i ens egna kropp…ibland undervisar vi flow klasser och då förväntas det instruktioner som tillåter rörelse i ett flöde, vilket också leder till tyngd på former och mindre tid att känna in hur formerna upplevs i kroppen. Men formerna är verkligen bara ett verktyg för upplevelse om du inte ännu är kvar i det estetiskt baserade yoga som dominerade när modern yoga nådde västvärlden.

Men låt mig avsluta med ett mer positivt exempel av podd som jag hörde idag hur. Amy Mattews, författare (med Leslie Kaminoff) till Yoga Anatomy, en bok som flesta yogalärare har haft på sin utbildning berättade om det grundläggande arbetet i den nya upplagan av Yoga Anatomy där vartenda ställe där det stod “the body” ersattes nu med “your body” och hur språket som de använde ändrades så mycket som möjligt så att uppmuntra förslag och bjuda in läsare att känna hur varje position upplevs i kroppen snarare än eftersträva en perfekt position.

Alltså hur lär du ut yoga och kan vi alla yogalärare nu lära oss också att använda ett språk som inte är absolut och uppmuntra utforskandet i var och en kropp?