Även denna vecka tycks gå i ett och vi har redan kommit fram till lill-lördag. Mycket har jag hunnit med för min del… flera dagars jobb på universitetet, företagets månads bokföring (bleh!), fyra yogaklasser (två kvar imorgon) och också uppstarten av en ny kurs i Virya yoga rehab för Studieförbundet Vuxenskola….

……och så har jag blivit certifierad 500 timmars Virya yogalärare vid Nordiska yoga institutet och uppgraderat till Yoga Alliances 500-RYT titeln! (super stolt är jag!). För att bli detta måste du har gått utbildningar (erkända av Yoga Alliance) för 500 timmar samt ha undervisat ett minimum av 100 timmar. Jag har hunnit samla på ungefär 400 timmar undervisning av älskade klasser <3

Pust! Känner mig rätt trött….men nu har nedräkningen till några dagars yogasemester äntligen börjat och snart är jag i Spanien igen; på fredag lyfter planen tillbaka till Barcelona och vidare till Sitges på yoga retreaten “The Now Experience”. Det blir epic yoga i fem dagar i en sextonhundratals gård bland Garraf Natural Parks kullar.

Det låter magiskt, eller hur? Och jag längtar efter att få träffa flera av mina yogavänner igen!

Lite oklart om jag kommer att rapportera direkt från retreaten men jag kommer definitivt att fotografera och lägga ut på Instagram antingen på Yoga World konto eller mitt eget Instagramkonto @liviafitness

Följ gärna med och häng med på yogaäventyr, strandbesök och vandring i Sitges!

Denna helgen går också återigen YOGA GAMES av stapeln, största  yogafesten i Sverige. Lite ledsen att inte kunna delta faktiskt men hoppas att många av er tar chansen att åka ner till Göteborg!

Jag minns fortfarande hur häftigt det var att vara del av programmet för Stockholms omgång av YOGA GAMES i år! Så fantastiskt att kunna ge klass där och bli aktiv del av den häftiga yogaweekend som samlar årligen hur många yogisar som helst i landet. Och har du läst att det blir YOGA GAMES även i Malmö snart?

Hoppas så att själv kunna medverka igen!

Här hittar du det ambitiösa programmet för Göteborg!

Och leta gärna på vår Yoga World-monter och säg hej till mina  bloggarkollegor som närvarar!

Vi hörs förhoppningsvis från Spanien nästa gång!

Puss och kram!

För ett tag sen var jag på en workshop där man fick fundera vilka är de tre viktigaste personer i ens liv. De flesta deltagare listade ut sin partner och sina barn….men inga inkluderade sig själva i listan!

Det verkar, tycker jag, att vi som default är mer vänliga och omtänksamma mot andra än mot oss själva. Jag märker det speciellt när jag möter mammor som jag hjälper att komma tillbaka till träning efter sina graviditeter eller när jag samtalar med mina yogisar.  Det är ofta jag får höra att de inte hunnit komma på klass pga barnens aktiviteter eller att de anpassat helt och hållet sin nästa tränings pass utifrån partners jobb mm mm...allt tycks gå före ens eget välmående och behov….

Nu raljerar jag! Det finns säkert de som inte tänker så.

Vart vill jag komma?

Yogisar kan ibland ses som lite självcentrerade då de(vi) ofta ägna tid åt praktiken, går ifrån familjen och “umgås med sin matta” på egen hand men är vi yogisar verkligen det eller kan det vara så att vi har fattat att för att kunna ta hand om andra, behöver vi först må bra själva, både i kroppen och sinnen? Jag tänker en hel del på det då stor del av min tid arbetar jag med yoga genom klasser och workshops samt också genom att själv på utbildningar för att förkovra mig i yoga.

Det är mitt sätt att ladda om för att sen kunna ta hand om hushållet och mitt andra jobb samt min familj. Och lite så tror jag att det är bra att tänka. Den egna -tiden (me time) som jag får genom min praktik är ett sätt att ta hand om mig så att jag ska kunna vara en glad och pigg mamma och arbetskamrat.

I en bok som jag läser nu – Buddha’s brain – uttrycker författaren Rick Hansen precis mina tankar på ett fantastiskt sätt ” Think about the many ways that others will benefit from you being good-humored, warm,-hearted and savy. NURTURING YOUR OWN DEVELOPMENT IS NOT SELFISH. IT’S ACTUALLY A GREAT GIFT TO OTHER PEOPLE.”

Jag tror på detta, gör du? 🙂

Det du ser på fotot nedanför, är en otroligt stolt och glad yogalärare som precis har avslutat sin sista kurs för att bli Certifierad 500 timmars yoga lärare, en förutsättning för att, om man vill, också så småningom ansöka om 500 -timmars licensen på Yoga Alliance (500-RYT).

I måndags blev jag det: Certifierad 500-timmars Virya Yoga lärare – en milstolpe i min yogaresa!

Bakom denna utmärkelse finns det åtskilliga kurstimmar tillägnade åt studier av yogaasanas, yogafilosofi, pedagogik mm samt en daglig yogapraktik; vidare många och ännu flera klasser som jag har deltagit i själv eller som jag har assisterat på eller observerat; kunskaper om allt från rehab yoga till vinyasa, praktisk anatomi, sekvensering av klasser, PTyoga mm mm.

Att plugga till yogalärare har nog varit bland det häftigaste jag valt och jag råder alla som går i tankarna om en sådan utbildning, att faktiskt satsa och inte tveka!

Men som med allt vi lär oss, är det först när vi tillämpar de nya kunskaperna eller använder dem praktiskt som vi kan befästa det vi lärt dig. Att gå kurser utan att använda sig av det man lär sig är inte i sig användbart.

Däremot att “utsätta sig” för att hålla i klasser och guida andra genom klara instruktioner, kärlek och omtanke är A och O i din resa till att bli yogalärare. Det är när du håller i klasser och är verkligen ” ute på fältet” det är då du lär dig yrket.

Så tveka inte, blivande yogalärare, att testa att undervisa klasser! Det är minst lika viktigt, om inte viktigare, att kliva in i lärarrollen så fort som möjligt 🙂

Denna vecka går jag (lyckliga jag!) ett par påbyggnadskurser i Virya yoga på heltid tillsammans med c. 30 andra kunskapstörstande Virya yogalärare. Kurserna är utmärkta tillfällen att under pauser och luncher faktiskt utbyta erfarenheter om hur det är att jobba som yogalärare, just lärare emellan…

…..och under en av dessa pauserna diskuterade jag och ett par kollegor häromdagen hur det egentligen är att jobba som yogalärare.

Hur ska man se på sitt jobb som yogalärare? – är det som vilket jobb som helst eller mer som “en kallelse”?

Ska man ibland ställa upp på uppdrag som inte genererar pengar eftersom man i “ett yogaperspektiv” förväntas ställa upp för andra eller kanske för att “leva som man faktiskt lär” (loving kindness pratar vi en hel del om) eller ska man se till så att varje timme genererar en ersättning?

Den eviga debatten…

Diskussionen kom också att handla om vilket sätt man väljer att jobba på. Ska man t ex välja att hålla mer “populära” klasser (det finns trender även inom yoga!) som genererar många deltagare eller bekymrar sig ifall antalet deltagare på ens klass är för lågt (inte ovanligt att anläggningar och även studio tar bort klasser från sitt schema ifall dessa inte genererar ett lagom stort antal deltagare) eller ska man istället utgår ifrån att vi undervisar den yogan vi tror på för att vi tänker på yoga som en sort verktyg till bättre hälsa, större lugn eller ett sätt att ta hand om sin kropp och sinnen, oberoende på antalet deltagare?

…sen finns också det också de mycket konkreta månadsräkningarna som måste betalas och livet runt omkring yoga att ta hänsyn till. Man måste på något sätt försörja sig…

Så hur ska vi se på vår yogalärarroll och vårt jobb som yogalärare? Var sätta gränser och hur välja att arbeta?

Jag har inget färdigt svar på frågan men är helt övertygad att vi alla måste själva hitta vårt eget svar och sätt att jobba på.

Jag själv jobbar deltid med yoga så ja, jag lever deltid på yoga och är beroende av inkomster från yoga.

Samtidigt är yoga för mig också en sort kallelse och jag tror verkligen på att vi yogalärare och utbildare har ansvar mot hela yoga-community. Det är inte möjligt om du arbetar med yoga att bara ställa upp gratis på uppdrag, men själv känner jag mig mest i fred med mig själv i min roll som yogalärare när jag kan leva upp till det jag berättar om på klasser: kärlek och gemenskap, empati och en viljan att på någon nivå, och om jag kan på något sätt, få andra att må bättre. Kanske lite naivt men jag tror på det.

Att skriva här på Yoga World är ett av mina sätt att serva yoga community.

Och jag känner mig mycket nöjd med det.

Hur tänker du kring detta?

Jag har tänkt och tänkt…och tänkt ännu mer. Så, så många i min bekantskapskrets och bland mina vänner som har testat ett yogapass men inte känt att yoga var något för dem…de sägs sig vara för orörliga och osmidiga…eller att deras skador i axlar och knän gör det omöjligt för dem att praktisera yoga….

Hur??

Så ramlade jag nyligen in på en serie av online seminarier, som handlade just precis om detta!

Yoga U online rapporterade och kommenterade en undersökning gjord i USA under 2016 där de skattade ett antal av 36,7 miljoner amerikaner som sades praktisera yoga….och hör och häpna… nästan lika många personer – 31,8 miljoner! – som hade testat att yoga men SLUTAT med yoga inom 6 månaders tid!!!!

Hur??

Enligt Yoga U Online beror det på att många undervisande lärare har utbildat sig i en typ av yoga som bara “funkar på en sort “Yoga body” eller en kroppstyp som bara få människor har, i alla fall här uppe i västvärlden.

Att flera av de klassiska positioner i yoga är utformade för annan typ av fysionomin än vår är inget nytt.Det som man däremot kan fundera på, tycker jag, är hur det kan komma sig att vi yogalärare inte har lyckats “översätta” dessa positioner till varianter av samma positioner som är mer tillgängliga för oss vanliga Svensson.

Är man, fortsätter E. K. Smith i sina webinarer, äldre än 40 år, lite rundare (övervikt är ett jättestort problem i USA), har en stilla livsstil och inte heller vanan av att träna eller röra sig, blir den traditionellt utlärda (fysiska) yoga alltså lätt otillgänglig för väldigt många.

Alltså, om du som jag, är en yogalärare som har drop-in klasser och om ditt syfte är att få flera att stanna kvar med yoga, behöver du/vi bli bättre på att ta hand om de deltagare som dyker upp på klasser som inte är så rörliga, som inte har för vanan att “hitta in i sin kropp”, som är äldre och har hunnit samla på sig skador eller haft många år en livsstil som har lett till inaktiva muskler (t ex vi sitter och sitter och sätesmusklerna somnar…).

Ett sätt att komma runt problemet är att t ex  skaffa sig speciell kunskap så att man kan tipsa sina deltagare om alternativ eller variationer av de klassiska positionerna, t ex kan du lära dig att använda propps när du utför dynamiska sekvenser.

Inom Virya Yoga Rehab, som jag är specialiserad i, använder vi flitigt yogablock och bälte, bolstrar och filtar samt väggen som referenspunkt i vissa av våra flöden.

Yogablock kan då t ex fungera som arm-förlängare i vissa positioner eller kan användas som extra vikt i andra, ditt yogabälte kan hjälpa dig att lättare komma in i vridningar och med hjälp av en vägg kan du utföra positioner med en extra referenspunkt istället för att göra desamma helt fritt på mattan.

Titta här nedan för att se en variation av Uttanasana där väggen hjälper dig som extrareferens och block (samt böjda knän) underlättar i din framåt-fällning.

Ytterligare exempel ser du i video längst nedan, som visar en förberedande position till den statiska nedåtgående hunden. Här hjälper ett yogablock dig att stabilisera axellederna mellan skulderbladen och genom denna förberedande övning kan du få känsla på hur denna stabilitet ska kännas i kroppen samt återskapa detta när du står i nedåtgående hunden.

Och vill du lära dig mer om hur du kan använda dig av block, bälte, filt och vägg i dina dynamiska flöde håller jag under våren tre workshops i Virya Yoga Rehab med fokusen på axlar och rygg (workshop 1); höfter och bäckenet (workshop 2); och fötter och händer (workshop 3). Skriv till mig på liviwann@gmail.com, så berättar jag mer 🙂

Lycka till!