Livias Yoga
Yoga World

filosofi

filosofifilosofiska tematny bokpersonlig utvecklingself helpterapi

“Filosofi som terapi, verktyg för levnadskonst” – jag har läst Josephine Selanders och Gustav Jonssons nya bok!

Vad får du för association till ordet filosofi? Jag tänker direkt tillbaka till mina gymnasiestudier i Italien där filosofi var ett av de större ämnen vi läste….och jag tänker också på hur svårt jag hade att begripa mig på en eller den andra stora filosofens lösning på livets frågor….

Även om jag är några år äldre nu, kan tankar om filosofi fortfarande framkalla en känsla av svåra och abstrakta frågor som avhandlas….det är därför superhäftigt när det publiceras en bok där filosofi görs till ett tillgängligt och spännande ämne!

Om man dessutom lägger till att huvudförfattaren för boken är en av mina huvudlärare i yoga och vän (och hennes medförfattare är också en vän) var känslan av att få boken Filosofi som terapi verktyg för levnadskonst hem verkligen häftig!

Häng med nedan när jag sammanfattar mina intryck om Josephine Selander och Gustav Jonssons nya bok. En bok som är värd att läsas!

Redan i bokens inledning framgår det klart vad som syftet med att skriva en sådan bok har varit; nämligen att utforska en mängd olika tekniker tagna från både nutids psykologi och KBT men också från äldre filosofi och läran om buddhismen, och presentera dessa tekniker på ett så konkret sätt att de blir intressanta och tillgängliga att testa dem som stödverktyg i vardag eller som författarna själva skriver när “livet skaver”.

Man kan kanske undra varför just välja att avhandla gammal filosofi tillsammans med moderna metoder som används inom psykologi. Och svaret på detta är också rätt häftigt: det finns nämligen flera gemensamma beröringsområden mellan dessa olika läror. De frågorna som avhandlades av äldre filosofer är delvis desamma existentiella funderingar som vi fortfarande tampas med idag….så varför inte kombinera Josephines stora intresse och kunskap för filosofi och idéhistoria (som Josephine till och med doktorerar på nu) med Gustavs gedigna psykologibakgrund? Resultatet blev en lättläst men också forskningsbaserad bok som är full av bra tips för att navigera genom livets stormar, kanske med lite större avslappning och en känsla att vi alla går genom detsamma.

Boken “Filosofi som terapi, verktyg för levnadskonst” består av 7 kapitel som avhandlar flera intressanta och vardagsrelevanta ämnen som t ex hur lätt (eller svårt) det är att påminna sig själv att sätta det som händer i livet i sitt rätta perspektiv (kapitel 1); hur vi kan hantera olika känslor och förhållande mellan dem och dess motsats, det förnuftiga (kapitel 4); och om lyckan och vår konstant jakt efter lycka (kapitel 5).

I kapitel 2 och 3 får vi läsa mer om hur flera av de gamla stora filosoferna har resonerat kring fler av de ovanstående ämnen; t ex kan vi läsa om Socrates och hans dialog, om vad Platon och Aristoteles ansågs om självet och om hur Nietzsche ansåg att kroppen och själen inte skulle betraktas som olika delar utan hur de faktiskt hänger ihop.

Buddhismen och mindfulness finns också med i dessa kapitel, och oftare än vad man kanske tänker sig, kommer dessa läror fram till liknande slutsatser som de västerländska filosoferna.

Vidare, i kapitel 6 diskuterar Josephine och Gustav olika sätt att ta oss an negativa tankar, och om hur positivt tänkande har i många år ansetts vara det “botemedlet” att ta till när det oförutsägbara sker. Författarna ställer sig frågan om detta i själva verket verkligen är till så stort hjälp. Istället för att tänka positivt eller negativt, är det viktigare, säger författarna, såsom den moderna KBT lär oss, att kunna vara flexibel till de tankar som dyker upp oberoende på om dessa är positiva eller negativa.

I boken introduceras vi också till begreppet självmedkänsla, ett begrepp som hittar stöd i forskning. Josephine skriver om docenten Kristin Neff från University of Texas, Austin, som hittat på begreppet självmedkänslan som en kombination av medveten närvaro – att tillåta sig själv vara ledsen eller stanna kvar i smärtan; self-kindness – att försöka var vänlig mot sig själv; och Common humanity – att påminna sig själv om att alla också går genom liknande situationer.

Sista kapitel i boken “Filosofi som terapi, verktyg för levnadskonst” utforskar vidare hur det är att vara en del av världen och att känna samhörighet, ett ämne som känns väldigt aktuellt nu på många sätt.

Förutom att boken är spännande att läsas och lär oss mer om gamla filosofer och modern forskning om psykologi, innehåller boken även hela 25 praktiska övningar i self-help eller verktyg att utforska det man känner och går genom.

Boken är en praktisk handbok som gör det abstrakta konkret!

En sak som jag, som har tidigare forskat i många år, måste bara få tacka för och skriva om här, är att denna är första boken i filosofi och psykologi som jag läser som riktas och är skriven till allmänheten, som faktiskt har referenser och källor i texten och inte bara samlade i slutet av boken. Tack vare detta kan vi leta fram den direkta källan till citerade fakta och om vi vill fördjupa oss i ämnet. Detta är fantastiskt och lite som grädde på moset i en bok som är väl värt att läsas samt köpas och ges bort till vänner och släkt! Särskilt tack till förlaget Roos Tegnér som tillåtit författarna att ha kvar referenser i texter!

Sammanfattningsvis är “Filosofi som terapi, verktyg för levnadskonst en spännande, vetenskapsförankrad och läsvärd bok i själv-hjälp och personlig utveckling och jag själv fortsätter att läsa den lite efter lite med mina yogisar varje vecka! 🙂

24 november, 2019 | BLI FÖRST ATT KOMMENTERA!
acceptanscoachningEgen praktikfilosofii huvudet på en yogalärareLivias reflektionerlivsstilsförändringarMental styrkapersonlig utvecklingYoga

Att känna sig tillräcklig, kan du?

Här kommer det ett helt annorlunda blogginlägg från mig. Det handlar inte om biomekanik, och inte heller om någon kurs eller event som jag har varit med på….men även om så är min förhoppning med detta inlägg att det i alla fall ska kunna ge dig hopp, pepp att fortsätta och en vänlig klapp på axel.

Det handlar om att sätta det man jobbar med och gör i ett annorlunda perspektiv och själv sätta ett värde på det, speciellt om du upplever att de som borde göra det inte gör det.

Alla vi, försöker för det mesta, jobba på med allt, typ hela tiden…

Det är på kvällen och på helgen med familj och det är på arbetsplats på veckodagar. Men samhället har blivit på ett sätt som ofta innebär större arbetsbelastning på arbetsplats och hemma och mindre förståelse på individens upplevelse av alla dessa arbeten och sysslor. Jag tror inte jag överdriver när jag säger att allt går verkligen dubbelt så snabbt än för bara tio år sen. Följaktligen behöver du oftast prestera ett klart svar på direkten och tiden för eftertanken är sällan någon som vi överväger eller får ta.


Känner du igen dig?

Så känslan av att faktiskt ha “jobbat på ” med allt, såsom du har gjort, kanske inte är där, trots att du verkligen har gett ditt bästa under veckan.

Brist på uppskattning medför kanske andra negativa känslor. Kanske du förlorar din självförtroende och ber till om med om ursäkt om det som inte behövs?

Och det är nu också lätt att man börjar förebrå sig själv för att man inte har gjort tillräckligt trots att man faktiskt har gjort det.

Men backa nu bandet och fundera på allt du gjort och du kanske kommer fram att det faktiskt var alldeles tillräckligt.

Du var alldeles tillräcklig!

Jag tänker påminna mig om detta mer framöver….

17 oktober, 2019 | 2 KOMMENTARER!

Populärt från Yogaworld.se

acceptansbasic trustEgen praktikfilosofii huvudet på en yogalärarelivsstilsförändringarMeditationYoga som livsstil

Att förvandla halm till guld – hur tar du dig an livets svårigheter?

Det var en gång, berättar Jack Kornfield i sin bok “A path with heart” [1], en ung och ambitiös lärare som flyttat till en stad där en mer erfaren mästare redan var etablerad och verksam. Till denna mästare drog sig alla stadens studenter så att den yngre lärare r inga följare…

Då tänkte den yngre ut en plan. Han fångade en liten fågel som han gömde i sin hand och så tänkte han gå till mästaren och utmana honom att utan att se vad som gömde sig i handen berätta för alla om fågeln var levande eller död….”Om du är så stor och kunnig, kan du säkert se detta utan svårighet!” sa den yngre läraren till mästaren och tänkte att om mästaren skulle säga att fågeln var död, skulle han bara låta fågeln flyga ut för att bevisa att mästaren hade fel; däremot om svaret skulle bli att fågeln var levande, skulle han hinna med att mosa fågeln i handen för att motbevisa mästaren.

“Is the bird in my hand, dead or alive?” frågade den yngre, varvid mästaren svarade “Really, my friend, it´s up to you”.

Denna fantastiska metafor handlar om hur vi tar oss an de svårigheter som dyker upp genom livet. Vi kan antingen fly eller slåss, både beteenden som är helt naturliga för oss. Eller så låter vi dessa svårigheter få bli del av vår meditation och yogapraktik och aktivt jobbar med acceptans (som inte betyder passivitet dock). Det är inte lätt men jag tycker att det alltid är värt ett försök.

Några tankar såhär mitt i veckan <3

Jack Kornfield. 1993. A path with heart.

4 september, 2019 | BLI FÖRST ATT KOMMENTERA!
DharanaEmbodimentfilosofiInspirationPranaPratyaharaRörelseworkshop

Pratyahara, Dharana och Prana flow – jag har varit på Julie Martins immersion!

Foto: Maria Carlson

Det har bara gått några få timmar sen jag praktiserade yoga tillsammans med många yogavänner på Yogashakti, Stockholm, men känslan kvarstår…känslan av en kropp som känns fullständigt smärtfri och fluid och vars många leder upplevs som starka men fria och spatiösa.

Ja, det är svårt att hitta de rätta orden och skriva ner hur det egentligen känns i kroppen och sinnen, när jag nu har landat på soffan efter fem heldagar av fenomenal yoga med en av de bästa lärarna som jag vet.

Julie Martin besökte Sverige för elfte gången och delade med av en himla massa under sin fantastiska workshop. Häng med så ska jag berätta om vad jag har varit med senaste veckan!

Julie <3

Det finns mycket som jag fascineras av Julie (här kan du förresten läsa mitt inlägg om Julie och förra årets immersion); hennes pedagogiska sätt att presentera material, hennes karisma och humör och också förmågan att förklara rätt så svåra filosofiska begrepp på ett mycket tillgängligt sätt; alla kvalitéer som gör av Julie en god förebild för oss andra yogalärare.

Men utöver allt detta finns det dessutom någon alldeles speciellt med Julie, tycker jag, som jag alltid tänker på när jag går på hennes workshops; det är hennes kapacitet att designa och sätta ihop fiffiga workshops…. Så blev det också fallet med årets workshop som, såsom alltid delades upp i två delar; en tre dagars del-workshop som främst var riktad till oss yogalärare och sen helgens workshop som handlade om ett helt annat tema och som var öppen för alla yogaintresserade.

I år var workshopens första tre dagar tillägnade förståelse av de två samverkande filosofiska begrepp Pratyahara – förmåga att kunna kontrollera de intryck som kommer utifrån- och Dharana– förmåga att fokusera. Vid sidan av meditation som nog förblir den mest klassiska av de verktyg vi har att utveckla vår fokus mot insidan, testade vi på andra konkreta sätt att utveckla Pratyahara och Dharana, t ex genom vår fysiska yogapraktik. Julie menar att som Hathayoga-praktiserande har vi egentligen rörelsen och kroppen som främsta verktyg att utveckla större känslighet, fokus och koncentration.

Genom att bli mer medvetna om hur det känns i kroppen när vi t ex förflytta oss från ena till annan position i ett yogaflöde, kan vi också bli mer receptiva för annat; t ex kan vi inse med en gång när vi förlorar fokus då hjärnan registrerar eventuella distraktioner utifrån – tankar, ljud, fysiska förnimmelser. Genom att snabbare notera när vi blir distraherade kan vi öva oss att gång på gång komma tillbaka till känslan i kroppen och härmed öka vår koncentration.

Om hjärnans olika delar och deras roll och funktioner i detta sammanhang handlade också mina tre första dagar av workshop, och vi diskuterade förhållandet mellan neo-cortexen som samlar in information som kommer utifrån, och limbiska systemet som istället bearbetar, processar och eventuellt etablerar nya mönster eller system.

Superspännande alltihop!

Många var vi 😉

PRANA FLOW genom ANDNING och RÖRELSE

Fokus av helgworkshopen “MOVING: BREATH – ENERGY – LIFE” var istället Prana som kanske kan anses vara ett av de mest centrala begreppen inom yoga. Prana kan översättas som vår livsenergi och yogisar är intresserade av att genom praktik få Prana att röra sig i kroppen på ett fritt sätt.

Under lördag och söndag har vi således utforskat detta genom två sätt; dels genom att använda flera olika Pranayama eller andningsövningar, ibland i kombination med mudras (gester med händer); dels genom att utgå ifrån vetskapen att kroppen hålls ihop och består av större del av bindväv eller fascia. Fascia separerar andra strukturer i kroppen men också håller dessa strukturer samman. Tack vare dessa egenskaper kan en rörelse som startar på ett ställe i kroppen fortplanta sig och kännas av i motsatta delen av kroppen.

Genom att utgå ifrån detta och genom att använda sig av ett fluid yogaflöde som jobbar med fascias kvalitéer av elasticitet och omladdning kan vi öka rörligheten, samt de aktiva rörelseomfång i vår kropp samt vi kan få fria leder och en kropp som behåller dess fjädrings förmåga. En kropp som är fluid och “fri” på insidan är en kropp där energi flödar – Prana flödar genom rörelse alltså.

Vid sidan av allt inspirerande som immersionen bjöd på har jag dessutom återförenas med många av mina yogavänner (Maria, Marika, Marika, Åke, Stina, Annika, Rebecka, Marianne, Josefin, Tina, Ulrika, Rose-Marie, med flera! Love you!) som jag vet kommer alla att dyka upp igen om ungefär ett år.

Med Maria och Ulrika <3 och jag minns inte vem var den duktiga fotografen som tog detta fantastiska foto. Om du ser det, hör av dig till mig för då skriver jag gärna ditt namn! Bästa fotot på länge!!!

För den 12 augusti 2020 kommer Julie tillbaka till Sverige med ny inspiration! Längtar redan!

11 augusti, 2019 | BLI FÖRST ATT KOMMENTERA!
filosofifilosofiska tematMatt KahnSpirituell uppvaknande

Yogalärarhack: tema för klasser. “Allt är mycket osäkert, och det är just det som lugnar mig”

Såhär skriver Tove Jansson i Trollvinter, en av mina absolut favorit böcker med Mumintrollet och dess värld.

Just nu är jag inne i en spännande tid med en hel del förändringar vad det gäller mitt arbete på Stockholms universitet och då passar detta citat alldeles utmärkt som startpunkt för reflektion på mina yogaklasser.

Så jag tänkte att citatet kunde vara användbart för andra yogalärare som kanske vill använda sig av temat “stabilitet och förändring i livet” på sina yogaklasser.

Kan vi acceptera att inte veta vad som komma skall? Kan vi låta livet ta sin vändning i vetskapen att trots att vi försöker styra det hit eller dit, livet tar oftast (alltid?) ändå sin vändning?

Enligt Matt Kahn författare till boken “Everything Is Here To help You” som jag läser nu, är det viktigt att lära sig att koppla bort negativa reaktioner och besvikelser när något som vi inte gillar händer i ens liv. Han menar att våra negativa reaktioner är ett eko av tidigare negativa händelser som nervsystemet kopplar automatiskt tillbaka till.

Lösningen till detta är enligt Matt att öppna upp hjärtat och vila i tanken att det som händer, händer av specifika skäl, och även fast vi upplever det som icke-kul (eller som skit) bidrar dessa händelser med lärdomar samt helt säkert öppnar upp nya dörrar till ett annorlunda men bättre liv.

Jag vilar i – i alla fall till och från- i denna trygghet.

Vad tror du?

1 2

Hantering av personuppgifter

Denna sida använder information som kan kopplas till dig som besökare, för att förbättra och anpassa upplevelsen. Mer information finns i våra användarvilkor. Läs igenom informationen och klicka nedan om du samtycker.